Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Snäll, skarp, satirisk huvudet på spikenhumor, Frankrike 2019
Regi: Philippe de Chauveron
I rollerna: Christian Clavier, Chantal Lauby, Ary Abittan, Medi Sadoun, Frédéric Chau
DVD/VOD
(Njutafilms)
BETYG: FYRA
12 miljoner fransmän har inte fel! Det här är très , très amusant!. Filmsuccén Bröllopskaos kan lättast summeras med orden Fyra bröllop och ingen begravning. I uppföljaren Bröllopskaos – igen! blir det bara ett bröllop – men desto fler förvecklingar!
Det här är faktiskt ännu roligare än den första filmen! Man känner karaktärerna (eller introduceras snabbt till karaktärerna), det finns ingen startsträcka och de fyra “bröderna” är alla superkul i sina roller – liksom de gamla fäderna André Koffi (Pascal Nzonzi) och Claude Verneuil (Christian Clavier) som fortsätter sin omaka och något-griniga-gamla-gubbar vänskap.
Charles karriärsplaner går om intet
André Koffi var förtvivlad i Bröllopskaos när hans ende son, Charles, hoppade av studierna, blev skådespelare och gifte sig med en mycket blond fransyska. André hade hoppats på ett fint högstatusjobb med hög inkomst för sonen, och att han skulle gifta sig med en svart, katolsk tjej från Elfensbenskusten. Ja, tjejen var ju åtminstone katolik … Och det blev ett stort, pampigt kyrkbröllop i en vacker kyrka i Loiredalen och alla dansade traditionell ivoriansk dans tillsammans på efterfesten, inklusive den partyglade prästen.
Dags för lillasysterns bröllop …
I Bröllopskaos – igen! ska Andrés dotter Viviane gifta sig – och André är grymt nöjd. Den tilltänkta är välutbildad, svart, rik, från Elfensbenskusten, katolik, bor i Paris och har ett välbetalt högstatusjobb som mäklare. Perfekt! Det är bara en enda liten detalj som dottern “glömt” att berätta … att den tilltänkta “brudgummen” är en brud … “Nicolas” heter egentligen Nicole …
Var finns alla bra roller?
I en parallellhandling blir Vivianes bror Charles desillusionerad över att aldrig få några bra roller. Att behöva gå på audition för att spela “svart kille, droglangare” och att ha två ynkliga repliker i hela manuset … när han egentligen drömmer om att spela huvudrollen i Shakespeares Othello.
Charles tre svågrar Rachid, David och Chao har också av olika anledningar blivit besvikna på livet i Paris. Är inte gräset grönare utomlands? Rachid funderar på att flytta med sin familj till Algeriet, för att få intressantare juridiska fall. David planerar att emigrera till New York eller ännu hellre till Israel, för där uppskattar de säkert egenföretagare … Chaos nästa karriärsteg är ett jobb på en bank i Shanghai …
Ingen konkurrens av Omar Sy i Bollywood …
Charles beslutar sig helt sonika för att framtiden för honom finns i Indien, i Bollywood. Där finns ju ingen konkurrens alls från andra svarta skådespelare! Och där finns ingen Omar Sy som tar alla svarta huvudroller!
Svärföräldrarna, Marie och Claude Verneuil, blir inte lika glada när alla fyra svärsönerna och alla döttrarna och alla barnbarnen plötsligt ska försvinna utomlands … Hur kramas man över Skype? Hur bjuder man barnbarnen på mousse au chocolat? Hur ska man stå ut med att bara träffas när det är jul?
Saken är klar för Marie och Claude Verneuil: De måste bevisa att Frankrike är världens bästa land … !
Frankrike – Landet där maten och vinerna är som allra bäst
Undan för undan börjar de tre svärsönerna att tveka över flytten. De är ju trots allt fransmän i själ och hjärta.
Rachid vet tveklöst att maten och vinet är bäst i Frankrike – bäst i hela världen. Och på landsbygden finns ju intressanta fall, med att försvara vinproducenter och ostproducenter från utländska plagiatörer och amerikanska konglomerat …
Frankrike – Landet där alla talar franska
David börjar tveka när det gäller flytten till Israel. Han har ju trots allt inte bott någon annan stans än i Paris … Att plötsligt bo i Israel är inte samma sak som att vara där på semester. Dessutom verkar affärslivet där kräva att man talar engelska och hebreiska flytande … och David talar bara franska. Lektionerna i hebreiska går uselt och han förstår inte ens enkla fraser som “Köp bröd!”. Förrän de upprepas på franska … Är det inte bättre att ta franskt regionstöd och få en hel fabrik för 1 euro? Dessutom slipper man ju lära sig svåra, konstiga språk som engelska och hebreiska …
Frankrike – Landet som älskar kultur över allt
Samtidigt får Charles sin drömroll som Othello (bye, bye Bollywooddröm!) på en fin gammal teater som inte ligger i Paris. För i Frankrike finns det kultursatsningar överallt.
Chao får lära sig den hårda vägen att yttrandefrihet och demonstrationsfrihet inte finns i Kina … Han har fått inreseförbud till landet.
I Frankrike får man demonstrera och strejka hur mycket som helst. Det är nästintill en folkrörelse.
Visst har ödet fått lite hjälp av svärföräldrarna Marie och Claude … Men i stort sett stämmer det, att det finns andra möjligheter utanför huvudstaden. Fabriken som är till salu, regionstödet som är fix och färdigt att söka, teatern som söker en Othello, vinproducenterna som behöver hjälp, den lantliga regionbanken som söker en ny, ung bankdirektör med visioner … Allt detta finns på riktigt.
En ensemble på gott humör
Bröllopskaos – igen! är en varmhjärtad film med en ensemble på gott humör som verkligen kan “riffa” tillsammans. Roligast är de fyra svärsönerna, som alla spelas av stiliga franska hunkar med väldigt olika image … Medi Sadoun som machokillen som klär i Men-in-Black kostym, Ary Abittan som ser ut som Frankrikes svar på George Clooney, Frédéric Chau som är Frankrikes svar på Henry Golding (han får till och med stajla och ta av sig skjortan i en scen) och slutligen Noom Diawara som skruvar upp charmen så att till och med en 100-wattslampa och Omar Sy bleknar i jämförelse …
Allvar under den komiska ytan
Det finns en hel del allvar under komedins yta – om hur landsbygden glöms bort, om att det finns massor av plats för “nytt folk” från alla möjliga länder i glesbygden, att det finns massor av möjligheter i det egna landet, som man blivit hemmablind för, och att “Paris” inte är synonymt med hela Frankrike …
Och givetvis sägs det ett sanningens ord om hur svårt det är att vara färgad skådespelare i filmindustrin.
“Ni har i alla fall Omar Sy!” säger Chao med ett stänk av bitterhet, och man får en tankeställare om vem franskasiatiska skådespelare har som förebild. Har de någon förebild över huvud taget? Alla asiater vill inte jobba på bank och räkna på räntor.
Var finns nästa Othello?
Var finns nästa hunkiga komiska eller dramatiska roll för Frédéric Chau, som spelar Chao? Hur många roller finns det för färgade skådespelare där de inte spelar en klyschig kille från gettot som langar droger och blir skjuten? Var finns moderna roller i samma klass som Othello? Eller …. vardagligt komiska roller i samma klass som de i Bröllopskaos – igen! ?
Det finns något drömskt vackert i hur de fyra killarna med enormt olika bakgrund, utseende, värderingar, yrkesval och livsval blir “bröder” och bästa vänner – bara för att de lyckas lägga olikheterna bakom sig. Och för att råkar ha gift sig med var sin av fyra vackra systrar. Och för att de klarar av att gräla och bli sams gång på gång – precis som riktiga bröder.
Starka, vackra och roliga kvinnoroller
Tjejerna är starka, vackra och roliga – liksom många franska skådespelerskor ser de alla ut som mannekänger och fotomodeller. Komediveteranen Chantal Lauby som Marie Verneuil drar dock det längsta komiska strået och hon kan till och med få stavgång att se roligt ut.
Tolerant präst på festhumör
En mindre roll som gör det mesta av sin komiska potential är byns unge katolske präst – som behöver något uppiggande för att hålla sig vaken under mässan (som han själv ska hålla) efter att ha tittat på sju säsonger av Game of Thrones non-stop. Och som blir så besviken över att Viviane och hennes älskade brud inte ska gifta sig i kyrkan – för han han hade så sett fram emot att dansa på bröllopsfesten. Han hade gärna vigt paret i kyrkan – han delar inte den katolska kyrkans syn på partnerskap.
En hyllning till Christiane Taubira
Det är förresten en svart kvinna som drivit igenom “giftermål för alla” i Frankrike … Christiane Taubira. Det finns en fin hyllning till henne i filmen. Frankrike blev tack vare Taubiras dedikerade arbete det fjortonde landet i världen att sanktionera homosexuella äktenskap. Fjorton länder av alla länder i världen … det låter som en droppe i havet, men det är också ett ljus i mörkret. “Mariage pour tous” är förresten ytterligare ett plus för att bo i Frankrike! Förutom naturen, kulturen, vinet, maten, och dessertostarna! Att man får gifta sig med vem man vill! Viviane fick inte gifta sig med vem hon ville när hon bodde i Elfenbenskusten, men hon kunde gifta sig med sin älskade Nicole i Frankrike.
Alla kan dansa tillsammans
Prästens liberala inställning till Vivianes äktenskap är i sig ännu ett litet ljus i mörkret … Vem vet, snart kanske även katolska kyrkbröllop erbjuds till homosexuella par? Och givetvis blir den partyglade prästen bjuden på festen och dansar hela natten lång! Både ivorianska och franska danser!
Humorn är både snäll och skarp, satirisk och huvudet-på-spiken … om vartannat. Och typiskt fransk.
Här finns smarta iakttagelser, skarpa dialoger, positiva framtidsdrömmar och starka kvinnor – främst de två tjejerna som gifter sig.
“Acteur français”
Av de fyra skådespelarna som utgör brödrakvartetten har alla titeln “Acteur français” på sitt CV. Inga tillägg med “ursprung” eller bindestrecksidentiteter – ty Liberté, égalité, fraternité gäller – med betoning på brödraskap. Alla är bröder och alla är fransmän. Mer komplicerat än så behöver det inte vara.
Skriven 2020-02-29
