FLYKTEN FRÅN DDR (Ballon)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Våghalsigt flyktraffel á la kalla kriget, Tyskland 2018
Regi: Michael Herbig
I rollerna: Friedrich Mücke, Karoline Schuch, David Kross, Alicia von Rittberg, Thomas Kretschmann
DVD/Blu-Ray/VOD)
(Studio S Entertainment)

BETYG: FEM

Flykten från DDR är en spännande thriller som lyfter direkt – både bildligt och bokstavligt talat. En film som handlar om vanliga strävsamma människor som väljer att göra något alldeles extraordinärt ovanligt. Vansinnigt ovanligt!

Flykten från DDR fokuserar på kalla krigets mest våghalsiga och mest högtflygande flykt. Filmen är en av årets största europeiska biosuccéer och har lockat miljonpublik i hemlandet Tyskland.

Livsfarlig flykt för att nå friheten

Från 1961 till 1988 fängslades över 75.000 östtyskar för att de försökt fly till Västtyskland. Över 800 män, kvinnor och barn dödades vid gränsövergången. Taggtråd, lömska landminor och beväpnade soldater var bara några av farorna. I alla fall om man försökte fly till fots …

Günter Wetzel fick den briljanta idéen att man skulle kunna flyga över allt eländet, utom skotthåll, och ända till friheten i väst. Allt man behövde var en ballong …

18 månader och 1000 kvadratmeter tyg senare var det dags att fly. Allt som behövdes var en sällsynt nordlig vind …

Ett stort, färgglatt utropstecken!

Det verkar helt galet att ge sig av i en farkost som ser ut som ett stort, färgglatt upplyst utropstecken på himlen … Men det fungerade. Uppenbarligen. Ballongen finns till och med att beskåda på ett museum i Bayern (och ja, den ser verkligen ut som ett stort färgglatt lapptäcke – precis som i filmen!). Hade detta varit en påhittad historia hade man haft sina invändningar, men man kan ju inte ha något att invända mot att åtta människor faktiskt nådde friheten på detta spektakulära sätt.

Peter Strelzyk, Doris Strelzyk, Frank Strelzyk, Andreas Strelzyk, Günter Wetzel, Petra Wetzel,
Peter Wetzel och Andreas Wetzel. Minstingen i ballongkorgen var bara två år gammal.

Gång på gång under filmens gång slås man av hur absolut vanvettigt och långsökt detta projekt är – och hur vansinniga eller vansinnigt modiga huvudpersonerna är som gör upp en sådan plan.

Tredje gången gillt

Faktum är att det var först på det tredje försöket som ballongflykten lyckades … I filmen begränsar man sig dock till två flyktförsök. Ett misslyckat försök, som de flyende lär sig något viktigt av, inleder filmen, vilket gör att tempot dras upp direkt … och filmen avslutas med det lyckade försöket.

Det spelar ingen roll att man vet att det är “en sann historia” och att man vet att alla åtta överlever resan – man sitter ändå som på nålar och undrar hur i hela världen det här ska sluta! Ballongfärden i sig ser bokstavligen livsfarlig ut och ingen av de åtta i den skrangliga lilla korgen verkar ha en aning om alla komplikationer som kan uppstå vid ballongflygning … Frusna rör, revor i ballongen, problem med lågan, rep som inte håller ….

Anklagade de ovetande släktingarna

Om flyktingarna skulle överleva en krasch i Östtyskland väntar sedan hårda domar som förrädare och långa, stränga fängelsestraff. Peter Strelzyks syster Maria och hennes man dömdes till två och ett halvt års fängelse bara för att en släkting hade flytt landet. Att fängsla släktingar var helt enkelt en ren rutinsak i en diktatur som DDR – annars kan ju fler få för sig att fly över gränsen.

Det där är en av sakerna som gör filmen grymt obehaglig — huvudpersonerna vet aldrig vem de kan lita på. Vem anar något? Vem är en lömsk regimsympatisör? Vem är en angivare? Vem är ute efter att få egna pluspoäng på någon annans bekostnad? Flickvännen, grannen, barnens lärare, en expedit som säljer tyg, en anonym man i en lobby … ?! Alla är de potentiella hot, alla är de potentiella angivare.

Straffbart att ha humor

Det finns tack och lov en del comic relief i filmen. Som skämtet om varuhuset Princip. Detta är baserat på ett uttalande av den fruktade Erich Honecker, tyska socialistiska enhetspartiets förstesekreterare och därmed Östtysklands (DDRs) politiske ledare 1971-1989. Honecker erkände inte hur dåligt allt var i landet och hävdade att “i princip kan man köpa allt”. Detta ledde till politiska skämt om att folk nu letar efter det där varuhuset Princip, där Honecker sagt att man kan köpa allt … Efter järnridåns fall (och efter krav på rättvisa för alla DDR-regimens offer, och alla dödsskjutningarna vid gränsen) flydde Honecker landet, fast inte med luftballong utan med flygplan, och landade i Chile, en annan vänsterdiktaturstat där han tydligen var välkommen.

Officiellt en Stasidirektör – i hemlighet en beundrare av Charlies änglar …
Baksidan med skämtet om Princip är så klart att huvudpersonerna kan få fängelse om de berättar det skämtet för fel person. Det är opatriotiskt att skämta! “Fel person” kan vara vem som helst. Till exempel grannen …Som i detta fall visar sig vara en comic relief person i filmen.

Han jobbar visserligen för Stasi, men han verkar inte vara speciellt troende (vänstertroende) och det bästa han vet är att titta på den amerikanska serien Charlies änglar på TV. Västtysk TV, som Peter Strelzyk fixat så att han kan se … Visserligen är det olagligt. Men om man själv är Stasi så behöver man ju inte ange sig själv för Stasi … Och vem vill titta på tråkig östtysk TV när man kan se de tre snygga änglarna i färg?

Thriller, familjedrama och gripande tidsdokument

Flykten från DDR är både en spännande thriller och ett gripande familjedrama – filmen fungerar i båda genrer. Dessutom är filmen ett lysande och lyhört tidsdokument, där 1970-talets DDR fångats som i en bruntonad, obehaglig tidskapsel.

Det kanske var bättre förr i tiden. Eller så var det mycket värre. Det beror helt enkelt på var “förr i tiden” ligger.

Skriven 2020-02-02