Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Cathy Yan
I rollerna: Margot Robbie, Rosie Perez, Mary Elizabeth Winstead, Jurnee Smollett-Bell , Ewan McGregor
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2020-02-07
Filmen med årets mest otympliga titel är som synes här ovan redan här. Men Birds of Prey… markerar också DC-universumets första barnförbjudna filmatisering. Precis som Marvel/Fox gjort med Deadpool och Logan har Warner alltså gjort slag i saken och dumpat den trista hämmande amerikanska censurgränsen PG-13, och de har gjort det med en helkvinnlig ensemble ledd av den charmerande galenpannan Harley Quinn i Margot Robbies skepnad. Möjligen är det framgången räknad i en dryg dollarmiljard med Joker – som för övrigt utspelar sig utanför nämnda universum, som fått filmbolaget att våga satsa på detta projekt, men det är förstås bara en avancerad spekulation.
När vi kommer in i handlingen har en lite moloken Harley redan brutit upp från Jokern. Men som hon säger initialt; en historia ska avhandlas från början, så vi serveras omgående via eget berättande på ljudbandet en uppskruvad dos av hennes ursprungshistoria. Därefter betonar Harley sådär lite i förbigående att det faktiskt är hon som legat bakom Jokerns brutala upptåg på sistone.
Denna öppning bäddar för en fortsättning där Harley plötsligt är lovligt villebråd. Den inofficiella immuniteten Jokern gav henne i gangstervärlden är plötsligt historia. Som om inte detta vore nog blir kvinnan med jätteklubban i högsta hugg insyltad i röran kring en försvunnen diamant med ursprung i maffiakretsar värd åtskilliga miljoner på grund av sitt speciella innehåll.
Huvudmotståndare och storskurk i dramat är Roman Sionis, Gothams glamouröst teatraliska gangsterkung och tillika fullblodspsykopat, som inte drar sig för att låta sina gorillor skära av ansiktet på för honom misshagliga individer. I mixen finner man även nattklubbssångerskan Black Canary, Huntress, en hämnare med egen dödlig agenda och Renee Montoya, kriminalaren som lägger pussel av ledtrådarna Harley och resten av sällskapet lämnar efter sig.
Alla trådarna sys sedan ihopa i en upplösning, som faktiskt är välgörande kort och koncis och inte alls utdragen. Fast som helhet är Birds of Prey precis så over the top som man önskat sig, och det är långt ifrån bara för att Margot Robbies Harley Quinn är så härligt knäpp i sina skruvade utläggningar på ljudbandet om livet och den utflippade berg- och dalbane-tur man tas med på där på bioduken.
För utflippat är det här onekligen, något filmens tjusiga foto och färgsprakande scenografi betonar. Ja, också är det hela på sant Deadpoolsätt brutalt våldsamt och blodsprutande med glimten i ögat också. Iscensättningen av de läckra, tidvis benknäckande fajtingsekvenserna står för övrigt också ut på bästa sätt, men så är det också en av männen bakom Keanu Reeves John Wick-franchise, som varit inblandad i dessa.
Med andra ord är Birds of Prey knappast en film för alla, men de som avstår från att lösa biljett kan åtminstone vara förvissade om att filmen inte bara är regisserad av en kvinna, den sätter kvinnorna i fokus också, och betonar i grund och botten både girl power och vikten av samarbete dem emellan utan att pressa ner budskapet i halsen. Vilket kan behövas som motvikt i dessa dagar av auktoritära antidemokratiska ”strong men” på den politiska världsscenen.
Skriven 2020-01-06
