Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Edward af Sillén
I rollerna: Malin Åkerman, Jonas Karlsson, Christian Hillborg, Johan Ulveson, Marie Richardson, Shima Niavarani, Johan Rheborg
Musik: Tomas Ledin
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2019-12-25
När barn lagar mat är det gulligt men oftast oätligt. Nu har dessa kockar istället kokat ihop en film med följande ingredienser. En svensk musiker vars alster spelas mestadels under sommaren och med kulmen på midsommarafton samt ölreklam. En Hollywoodstjärna med anknytning till Sverige. Addera några etablerade namnkunniga svenska skådespelare och krydda sedan anrättningen med utfyllnadsmaterial från Paradise Hotel. Hela menyn är ritad på ett lövtunt bakplåtspapper.
Malin Åkerman verkar inte ha hört talas om Tomas Ledin, men pliktskyldigt ställer hon upp att både sjunga och dansa. För detta har hon ju gjort i Rock of Ages och då kan hon väl göra samma i denna fadäs, tänker producenterna. Stackars Malin. Hoppas hon fick resan betald i alla fall.
Det hela tar vid i ungdomens år där den stränga rektorn, Marie Richardson minsann styr sin skola plus sin tafatte son Edvin med bestämda direktiv och hårda nypor. Isabella (Malin Åkerman) är kär i klassens snygging Simon, som blir kvar på orten medan Malin tar sin tillflykt till finansvärldens glammiga kontorslandskap där chefen Johan Rheborg favoriserar henne i en utdragen streckmonolog. För det är ju så hans karaktär Fredde i Solsidan hade gjort om han hade tagit Ecstacy.
Isabella tar över rodret bland sina kollegor och får en företagsfusion på sitt bord. Denna fusion råkar beröra hennes gamle fars (Johan Ulveson) fabrik och nedläggningen är ett faktum. Med flera olika skäl i bagaget beger sig Isabella tillbaka till sin barndomsby där alla bor kvar och sentimentalt blickar tillbaka till sin tid i högstadiet. För det gör alla som bor på kvarglömda orter.
Fabriken skall läggas ner och den ekonomiansvarige Edvin (rektorns tafatte son) kämpar på i sitt kulissbyggda kontor, vägg i vägg med det slitna fabriksgolvet från 1800-talet. Men Edvin är en spännande typ, när mörkret sätter in blir han buktalare i största hemlighet på grannorten. Dockan är spöklikt lik Tomas Ledin från 1980. Ni hör själv. Detta är så bra! De så kallade Musikaliska numrena som tvångsmässigt skall föra filmen närmare sluttexterna avlöser varandra på alla tänkbara och otänkbara sätt. Dans sång, sång och dans. Kompulsivt gås varje hit av Tomas Ledin igenom. Inget får missas!
Det här manuset har nog fått full sanktion från TV 4 (Det måste vara en återkommande klausul mellan deras husskådisar och fallande tittarsiffror som ligger till grund för den ena samproduktionen efter den andra.) Malin Åkerman har nog råd att trampa i dessa vatten en gång men hädanefter bör hennes agent inte låta sig övertalas av någon uppspelt regissör som tror sig bidra till det svenska kulturarvet, musikaliskt och filmiskt. Tomas Ledin hade nog hellre varit utan ännu en oförtjänt stämpel, jag menar det. Av hela mitt hjärta.
Skriven 2019-12-19
