Klicka på bilden, för att se hela bilden
Mardi Grass Funk Experience: I torsdags var Victoriateatern i Malmö skådeplats för det danskbaserade WonderBrazz särpräglade funk- och jazzfusion. Trots sina arton år som band med svindlande 650 konserter i bagaget, däribland uppträde på självaste Montreux Jazzfestival, så var det ett gäng energiskt sprudlande musiker som intog scenen i Malmö.
Agerade som om det var viktigaste konserten
Trots att merparten av publiken var trogna Victoriateaterns framgångsrika picknickkoncept, och initialt var sittandes runt borden ätandes, så agerade WonderBrazz som om det vore den första eller hittills viktigaste konserten de gjort. Tempot och spelglädjen är omgående smittsamt hög.
Publikfrieriet var utpräglat, men genuint och humorn ständigt närvarande, särskilt då trombonisten Ola Åkerman i mellansnacket lotsar publiken genom låttitlarnas mer eller mindre sannolika bakgrundshistorier.
Inga genrer är heliga
Likt en obönhörlig stridsvagnsfunk kör de över och trycker effektivt ihop det mesta i sin väg. Inga genrer är heliga när WonderBrazz friskt blandar bebopjazz med balkaninfluenser kryddat med 70-tals funk à la Fred Wesley. Från inledande Hot Cool till lekfulla Just Another Cocktail är tempot högt, så när det efter en timme annonseras halvtidspaus, är det som om att de nyss börjat.
Första timmens set var lite som att tjuvkika på legendariska Tower Of Power. Som att se Tower Of Power, bortom all sin begränsande perfektion och briljans, fritt spelas sådant de själv vill när de inte tror att någon ser på. WonderBrazz gav oss den möjligheten, med sin kombination av hjärta och stora kunnande.
Ida Nielsen – nionde bästa basisten i världen
Andra timmen däremot, var om möjligt än bättre. Via världsbasisten Ida Nielsen, som under sex år spelat med självaste Prince, var det stundtals som att få tillgång till en av de där åtråvärda nattklubbsspelningarna med just Prince och en uppsjö improviserande gränslösa världsmusiker. Ida (som i dagarna blev utsedd till den nionde bästa basisten i världen av ansedda Musicradar) fick de redan tajta WonderBrazz att höja sig ytterligare några nivåer.
”Real music by real musicians
Hennes inledande spår hette passande nog U Can’t Fake the Funk, och en bit in i setet var det mycket riktigt inte längre någon som satt ner i den slutsålda Victoriateatern, för det fanns inget ”fake” i denna uppvisning. Uppbackad av WonderBrazz tajta musiker och följsamma blåssektion var detta ”real music by real musicians”, en fras som Idas läromästare Prince ofta återkom till.
Ida gav otaliga gånger via imponerade solon prov på sin goda teknik, och varför hon är en av världens bästa basister, men utan att helt ta över showen. Ödmjukt gav hon gott om utrymme för sina medmusiker, trumpetaren Peter Kehl och inte minst briljanta Henrik Kjelin på sin klassiska Hammondorgel.
Livemusik när den är som bäst
Saxofonisten Stig Naur svarade också genomgående för en rad imponerande solon, och i avslutande euroforiska extranumret Ready for This Thing var trumslagaren Esben Duus långa och hypnotiska solo och samspel med Ida en frisk påminnelse om livemusik när den är som bäst. Att Ida gjorde en avstickare från sin egen turné för att spela med vännerna i WonderBrazz, är något som Malmöpubliken i vackra Victoriateatern i torsdags var mycket tacksamma för.
Skriven 2019-12-17