Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Steven Cantor
I rollerna: Sergei Polunin
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-04-28
Balettens bad boy nummer ett (finns det någon nummer två?) visar upp dans i världsklass i denna dokumentär om uppgång och fall för en supertalang. Steven Cantors regi är inte bländande bra men hantverket håller tillräckligt hög klass för att helhetsintrycket av filmen inte ska lida.
Huvudpersonen Sergei Polunin har en fascinerande historia och nutid som mer än väl håller för formatet långfilmsdokumentär. Polunins talang har tagit honom från en fattig bakgrund till de finaste salongerna på rekordkort tid när han plötsligt lämnar sin åtråvärda position på The Royal Ballet i London, ett hårt styrt liv har gjort att han inte längre orkar med pressen och det inrutade livet. Filmens resa genom Polunins dåtid, genom arkivmaterial och hemmainspelade filmsnuttar, ger en intressant bild av ett öde med många framgångar men också baksidor. För att uppnå succén har både han och hans familj gjort val som har fått konsekvenser som satt avtryck som kanske aldrig suddas ut, konsekvenser som slitit sönder Polunins familj och lämnat huvudpersonen utan ett riktigt grepp om vem han är eller vad han vill göra med sitt liv.
Balettdansares kontroll är imponerande och det finns något väldigt vackert i bemästrandet av steg och hopp men det är jakten på frihet för både sinne och kropp, i och utanför baletten, som gör storyn om Sergei till en angelägenhet för fler än konnässörer av piruetter och pliér.
skriven 2017-04-28
