Klicka på bilden, för att se hela bilden
Hinders förra album Take It To The Limit var en ren och skär hitkavalkad och orgie i refränger med den sleaziga partyglammen totalt intakt. Det hela var kort sagt hur underhållande och publikfriande som helst. Kanske är det därför kvintetten denna gång bestämt sig för att en gång för alla skapa credd genom att rocka hårdare än någonsin. I alla fall är det det intrycket man får när det tunga riffandet i öppningsspåren 2 Sides Of Me och All American Nightmare tonar fram.
Därefter mjuknar det väl i ärlighetens namn lite grand, men den nyfunna ruffigheten lever genom hela plattan, vilket Striptease och Hey Ho är utmärkta exempel på. Samtidigt finns det helt klart både blues och grooves här och var i ljudbilden den här gången, och det är klart alltid en fördel om målet är att få godkännande från ”riktiga” hårdrocksfans.
Fast ränderna går förstås aldrig ur. The Life är en riktigt fet powerballad, som gjord för toppskiktet på USA-listan. Sedan är det faktiskt så att Hinder har fallenhet för melodier, och det ska aldrig ligga ett band i fatet. Trångsynta fans må förkasta sådant som pianokryddade Everybody’s Wrong och Red Tail Lights, men det är liksom också en del av den helhetsbild som dessa festglada Oklahomagossar vill bjuda på. Så take it or leave it.
Skriven 2011-05-12
