Klicka på bilden, för att se hela bilden
Kollegor som ändå aldrig har dolt sin aversion mot det här bandet har redan gnällt ordentligt på att de softat till sig. Därför ser jag heller inte den kritiken som överdrivet seriös.
Fast visst kan man ha synpunkter på tilltaget som sådant. Men då ska den vara fokuserad på annat än det vanliga hånet av all melodiös rock med ideal som står AOR nära. För dessa individer lär ändå aldrig bli tillfredsställda.
Men om vi nu lämnar den nyanslösa kritiken därhän och letar fram pudelns kärna är det bara att konstatera att The Rasmus gjort det igen. Skulle till och med vilja säga att Black Roses utgör ett litet lyft jämfört med föregångaren Hide From The Sun och det gäller inte minst vad beträffar själva sångerna.
Bandet har en osviklig melodikänsla, vilket de ännu en gång visar här. Från den inledande MTV-pluggade hiten Livin’ In A World Without You via det hyfsat riffiga titelspåret, den klassiskt (riktigt klassiskt alltså) uppbyggda upptempo-dängan The Fight och ända fram till slutet och den sorgsna balladen Live Forever levererar bandet. Personligen är jag en sucker för den mix av typisk finsk melankoli och det klassiskt tidlösa rocksound av amerikanskt snitt bandet begagnar sig av. På sätt och vis är det bara logiskt att demonproducenten Desmond Child anlitats att ratta in ljudet den här gången. Men det är också en fördel att det finska vemodet bevarats. Det är nämligen det som ger kvintetten personlighet och hjärta.
Skriven 2008-10-01
Du kanske gillar:
THE RASMUS : RISE (Playground) – ännu ett gediget och hitspäckat album från finnarna som aldrig sviker
FOREIGNER, Can’t Slow Down (Edel/Playground)
PINK FLOYD, Echoes (EMI)
LEAVES’ EYES : THE LAST VIKING (AFM Records) – skönhet, stor dramatik, körer, fett riffande och romantiserad brutal mytologisk historia
