Klicka på bilden, för att se hela bilden
Gitarrist Daron och trummis John från System Of A Down har ett band ihop, och föga förvånande låter det precis som man förväntat sig.
Nej, vänta nu. Det gör det inte alls. Visst finns här en hel del element från Systems alster, men det låter oftast såväl rakare och mer traditionellt rockigt som mjukare (ja, faktiskt). Ändå är Scars On Broadway tveklöst ett syskon – om än ett mer välartat och kontrollerat sådant – till System…. För varken aggressiviteten och tyngden ska underskattas i det nya bandet. Kolla till exempel in flippade Stoner Hate eller World Long Gone. Inte heller kan man ignorera det faktum att både det armeniska arvet och taktbytena dyker upp här och var. För att inte tala om de genomgående dysterkvistiga texterna.
Fast Scars On Broadway är tveklöst betydligt mer lättlyssnade. Upphovsmännen har låtit den gamla kärleken till traditionell pop och rock från sextio- och sjuttiotalet lysa igenom. Ett spår som Funny påminner nästan om sena Beatles medan Insane är en förvånansvärt popig mid tempopärla .
En platta för de som tycker att System Of A Down är snäppet för jobbiga, men också ett exempel på mognad och utveckling utan att vara det minsta sell out. I mina öron står Scars On Broadway för en av årets bästa album hittills i sin genre. Det här är så starkt, inspirerat och fullt av läckra melodislingor att man inte kan göra annat än att kapitulera.
Skriven 2008-09-10
Du kanske gillar:
KISSIN’ DYNAMITE : NOT THE END OF THE ROAD (Napalm Records) – mumma för alla med minsta svaghet för hårfager 80-talsrock
AIMEE MANN : QUEENS OF THE SUMMER HOTEL (SuperEgo Records) – sångerskan med omisskännlig röst och klass bjuder på livsbejakande mörker
DEE SNIDER : LEAVE A SCAR (Napalm Records) – imponerar röstmässigt, men som helhet stabilt snarare än knockande
LADY GAGA, Born This Way (Interscope/Universal)
