Klicka på bilden, för att se hela bilden
Little Big Town sålde platina med sin förra skiva, hemma i USA, och det är lätt att förstå varför. Här har vi nämligen ett band som utgår från tidiga Eagles, och kryddar med såväl stänk av popcountry och sydstatsrock. Det är melodiöst, stämsångsfyllt och snyggt spelat från första till sista tonen, och naturligtvis som gjort för att sågas av alla som rutinmässigt anar oråd så fort avsändaren är Nashville.
Personligen är jag hel less på kollegor som jämt gaggar om Johnny Cash, Emmylou Harris och Steve Earle och inte så många fler så fort de ska ge exempel på ”bra” country, och sedan bara avfärdar allt annat utan vare sig pardon eller motivation. Inget ont om ovannämnda legender, men efter att ha hängt med i vad som ges ut i drygt tjugofem år hävdar jag bestämt att det produceras otaliga guldkorn även i countryns Mekka.
Ett sådant är även Little Big Town. Inte för att kvartetten på något sätt är unik, men de fyller onekligen sin nisch, och de uppvisar definitivt ett mer jordnära sound än många av kollegorna just nu. Ska man ge en hint till kännarna kan man hävda att bandet går att placera någonstans mellan bröderna Van Zants mer sydstatsorienterade country och Sugarlands flirtar med västkustrock i tunn popförpackning. Popigare än inledande Fine Line blir det i varje fall inte, men samtidigt heller aldrig mer Lynyrd Skynyrd än i avslutande Fury.
Skriven 2007-11-13
