Klicka på bilden, för att se hela bilden
Den första frågan att ställa sig när Scissor Sisters ”tvåa” kommer på tal är förstås: Är dom fortfarande roliga? Och självklart är dom det. New York sextetten fortsätter sin nostalgitripp i det sena sjutio- och tidiga åttiotalet, och gör det på ett hur glittrigt övertygande sätt som helst. Deras debut sålde i hela fyra miljoner exemplar, och det förtjänar dom att göra med Ta-Dah också. Scissor Sisters hymlar inte med att dom vill göra musik att bli festarglad av i första hand, och varför skulle dom? Det här är så välgjort och sprittande inspirerat att man omöjligen kan vara sur.
Gnällmånsarna har såklart redan börjat tjafsa om att gruppen måste förnya sig, men varför skulle dom? Jag trodde hela grejen var att botanisera i det förflutna. Dessutom förvaltar, tolkar och faktiskt uppdaterar gänget arvet efter förebilderna ytterst väl. Ingen har väl kunnat undgå I Don’t Feel Like Dancin’, en av de bästa Bee Gees-låtar bröderna Gibb inte skrivit. Men här finns förstås mer av samma vara. Skojiga Elton John-pastischen I Can’t Decide, Soulkryddat glamrockiga Everybody Wants The Same Thing eller Ooh, som låter som en hybrid av ett uppspeedat Chic och en Leo Sayer med falsetten på topp är bara några av de andra favoriterna.
Skriven 2006-12-06
