Klicka på bilden, för att se hela bilden
Väntan har varit lång. Nio år för att vara exakt. Så länge är det nämligen sedan Whitesnake släppte något nytt senast, Restless Heart och opluggade Starkers In Tokyo kom som bekant båda 1997.
Fast nu är det dags igen, och vad kan man säga mer än att det här är alldeles lysande. Liveplattor är för det mesta inte direkt oumbärliga, men Live – In The Shadow Of The Blues är hur relevant som helst. Särskilt som här finns fyra nya studiospår som bonus också. David Coverdale må vara halvvägs mot dom sextio, men här visar han att han alltjämt en hårdrocksgud av rang. Rösten är minst lika stark och omfångsrik som förr medan attityden skvallrar om en självklar ouppnåelig auktoritet där ingen behöver tvivla på vem som äger scenen.
Men bandet med suveräne gitarristen Doug Aldrich i spetsen ska förstås också ha en eloge för sin insats. Backningen av den sjungande chefen är inspirerat läcker och finessrik från början till slut och är precis som albumtiteln antyder betydligt mer inriktad på bandets bluesbaserade sjuttiotalsrötter än på det efterföljande decenniets hårmetalövningar. Misstänker att alla gamla fans lär svälja det här med hull och hår, jag gör det i alla fall. Men även nya beundrare bör lyssna ordentligt. En lämpligare introduktion till ett av världens en gång i tiden största hårdrocksband kan i alla fall inte jag komma på för tillfället.
Skriven 2006-12-05
