Klicka på bilden, för att se hela bilden
På åttiotalet var Richie Zito demonrattare med stort D, men någonstans i skarven till nittiotalet då grungerörelsen plötsligt sopade bort såväl pudel- som FM-rocken gick karriären i stå. Var tog mannen vägen, undrade jag oroligt. Men nu är han tillbaka med ett synnerligen välljudande alster där laguppställningen bakom mikrofonen borde få vilken AOR-dåre som helst att dregla. Eller vad sägs om namn som gamle Toto-sångaren Joseph Williams, ex-Deep Purple-vokalisten Joe Lynn Turner, Eddie Money och Mr. Bigs frontman Eric Martin bara för att ta några exempel i högen.
Nu lever det här kanske som helhet inte riktigt upp till sin potential. Det vilar lite väl mycket kändisparad över projektet, vilket gjort att personligheten i viss mån kommit i andra hand. Låtmässigt håller det hela dock så hög klass man kan begära för sammanhanget samtidigt som de åldrande sångarna i stort sett utan undantag lever upp till sina goda rykten. Otrendigt? Absolut, men vem bryr sig om vad hippängsliga töntar på våra vanligaste trendfixerade magasin tycker?
Skriven 2006-11-21
