Klicka på bilden, för att se hela bilden
Som skådespelerska var Sofia Coppola ganska usel och ansågs förstöra bland annat “Gudfadern III”. När hon sadlade om till regissör vände allt och hon blev en stor kritikerfavorit efter “The Virgin Suicides” och framför allt “Lost in Translation”. Nu är hon i Cannes med sin nya film, “Marie Antoinette”, som den församlade pressen har sett fram emot med stor nyfikenhet.
“Marie Antoinette” handlar förstås om den franska drottningen som främst är känd för att ha sagt att om det svältande folket inte kan äta bröd, kan de väl äta tårta – vilket hon faktiskt aldrig sa – och för att hon blev halshuggen under franska revolutionen. Coppolas film koncentrerar sig helt och hållet på titelfiguren, från det att hon lämnar Österriske som fjortonåring för att giftas bort med en fransk prins, så att den kungliga återväxten säkras i Frankrike.
Det är en pampig, färgsprakande, ofta humoristisk film, vars bilder ackompanjeras av modern rock och popmusik, och även dialogen är förhållandevis modern. Pressvisningen mottogs med applåder och arga burop från främst fransmän, som inte gillade Coppolas porträtt av deras historia.
Sofia Coppola själv är märkligt återhållsam när hon kortfattat svarar på frågor – hon ger nästan ett intryck av att vara lite korkad. Hon vägrar dessutom att uttala sig om de eventuella politiska referenser som kan läsas in i hennes film, som hon även skrivit manus till efter en roman av Antonia Fraser.
– Filmen handlar inte om den franska revolutionen, säger Sofia Coppola. Den är ett personligt porträtt av en kvinna. Jag har alltid tyckt att Marie Antoinette är intressant, hon har blivit en symbol för dekadens. Det finns så många myter om henne och jag ville veta mer och gjorde research. Dessutom har jag alltid varit attraherad av 1700-talet. Jag är inte den som kommer med politiska kommentarer. Däremot tycker jag att det är intressant med dessa människor som inte har en aning om hur deras omvärld ser ut.
Coppola svarar inte på frågan om hon anser att dagens politiker är marionetter som styr världen utan att han någon koll på den.
Marie Antoinette spelas av Kirsten Dunst, mest känd som Mary Jane i Spider-Man-filmerna, men som även var med i “The Virgin Suicides”.
– Jag tror att Marie Antoinette var en modern kvinna, svarar Kirsten Dunst när filmens moderna stuk kommer på tal. Sofia gav mig frihet att spela henne som jag ville, som mig själv. Vad som är så bra med Sofia är att när jag ser mig själv i hennes filmer, ser jag mig själv – Sofia försöker inte få mig att vara någon annan. Som amerikan visste jag inte speciellt mycket om Marie Antoinette eller den franska revolutionen, det är bara några korta stycken i våra historieböcker. Men så läste jag Antonia Frasers roman och fick en annan bild av Marie Antoinette.
Filmen är inspelad på plats i Versailles och filmteamet fick carte blanche att röra sig fritt där. De fick även all hjälp de kunde behöva av personalen på slottet.
Det finns ett antal nästan surrealistiska scener i “Marie Antoinette”, bland annat den omständliga påklädningsritualen varje morgon, då hovdamerna hjälper sin drottning med precis allting. Hur pass realistiska är de här scenerna?
– Det finns brev skrivna av Marie Antoinette till hennes mor bevarade, säger Coppola. I dessa beskriver hon bland annat morgonritualerna. “Marie Antoinette” kostade fyrtio miljoner dollar att göra. Är det inte lite ironiskt att spendera så mycket pengar på en film om dekadens? Sofia Coppola rynkar på näsan och skakar på huvudet.
– Njää… Det här var inte en speciellt dyr film.
En stor kostymfilm om en ung drottning som spenderade landets pengar på nöjen, god mat och kläder – vilken publik riktar sig filmen till?
– Jag tänkte inte på någon speciell publik när jag skrev manuset, säger Sofia Coppola. Jag ville göra en film om tonåringar i Versailles, vilket det här är. Kungen och drottningen var tonåringar. Dessutom är det här sista kapitlet i min trilogi om starka kvinnor.
Skriven 2006-05-24
