Klicka på bilden, för att se hela bilden
Historien om Sons Of Midnight är en typisk berättelse om hängivenhet och att sätta allt på ett kort för att få chansen att leva på musiken. När kvintetten inte fick någon respons hemma i Australien var valet att åka någon annanstans lätt. USA hägrade initialt innan de hamnade i Sverige och slog ihop sina påsar med Martin Hansen, välrenommerad producent med bl.a. Scorpions på meritlistan. Därefter fick de kontrakt med tyska Universal innan cirkeln slöts när den ytterst radiovänliga debutsingeln This Fire blev en hit på våra vanligaste radiokanaler i somras. Fast ingen är som bekant bättre än sin senaste låt, så nu sätter bandet sitt hopp till den självbetitlade fullängdaren.
– Ja, världsdominans är definitivt en del av planen, flinar basisten Mitchell Lewis. Jag åker var som helst för att lyckas. Vi är som zigenare, antar jag. Var än vi lägger hatten är hemma för oss. Australien är långt borta från allting, så det är det enda sättet att göra det på.
Mitchell berättar att ingen i bandet spenderat någon tid att tala om i Australien de senaste fyra åren, men ingen gnäller, snarare tvärtom. Alla inblandade känner sig rent allmänt väldigt “välsignade”, menar han.
– Vi har förmodligen bara varit ifrån varandra fyrtioåtta timmar de här åren, men vi har haft enormt kul och har träffat många trevliga människor på vägen. Samtidigt är det skönt att vår skiva funkat i Tyskland. Det är där allting börjar, vilket kanske verkar lite konstigt. Men många band som lyckats har fått sin start där, så det känns helt rätt.
Mitchell säger att Sons Of Midnight fokus i första hand handlar om låtarna. Trender i all ära, men bandet blickar tillbaka mot det klassiska popsmidandet där förebilder som Beatles och Fleetwood Mac huserar. En inte direkt unik utgångspunkt, kan tyckas. Men det är likväl essensen av kvintettens fokus. Att få till melodiösa sånger som gör sig bra live är målet varje gång de befinner sig i skrivarlyan. Med detta i åtanke ligger det sedan inte långt bort att associera till det sena nittiotalets australiska popfenomen Savage Garden, vilket basisten omgående håller med om.
– Jag bodde faktiskt rakt över gatan från deras sångare Darren Hayes när jag växte upp. Sedan flera år senare blev Sons Of Midnight signade av samma management som dom, och nu har vi samma manager också. Vilket ju är kul, men förhoppningsvis kan vi undvika att splittras tidigt som de gjorde.
– På tal om er manager Hayden Bell. Jag har förstått att det var hans idé att ni skulle arbeta med Martin Hansen?
– Det stämmer att det var hans förslag, själva hade vi inte hört talas om Martin tidigare. men han har varit oumbärlig när det gäller att forma vårt sound. Han är väldigt duktig och en av de trevligaste vi träffat.
– När jag hör dig berätta om era ambitioner är det inte särskilt svårt att se er som både motiverade och målinriktade, men att lämna Australien för fyra år sedan måste ändå ha varit ett väldigt stort beslut?
– Yeah, det var det absolut. Och det var väldigt dyrt också, men vid det här tillfället var vi också väldigt överens om att göra det. Vi hade stora drömmar, så vår instinkt sade oss att det var det rätta att lämna Australien. Vår skivindustri är inte världens största, och man måste arbeta med de bästa för att bli bäst.
– Vari ligger då attraktionen om ni nu skulle lyckas bli popstjärnor?
– Jag skulle nog aldrig vilja kalla oss popstjärnor. Popmusik är ju det samma som populärmusik, så även ett band som Queen gjorde ju på sätt och vis också popmusik. Men bortsett från det finns det något väldigt tilltalande i att kunna turnera över hela världen. Vi vill nå så många människor som möjligt, så det är definitivt målet.
– Och ni är beredda att arbeta hårt för det?
– Ja, vi har redan turnerat i en skåpbil och hela den grejen. Minnet av det lever fortfarande kvar väldigt tydligt i våra tankar. Fast vi kommer att fortsätta göra sådant om det behövs tills vi slår igenom stort. Vi håller fötterna på jorden, det är något vi känner starkt för och vi kommer aldrig att gå med huvudet i molnen. Om någon ändå skulle göra det är det lätt för en av oss andra att sätta personen ifråga på plats.
Skriven 2012-12-05
