Klicka på bilden, för att se hela bilden
Albumaktuelle Mika personifierar en av de mest överraskande framgångssagorna i det färsprakande popfacket under det senaste decenniet. Med det multimiljonsäljande debutalbumet Life In Cartoon Motion tog han världen med storm och singlarna Grace Kelly och Relax (Take It Easy) till toppen av hitlistorna för fem år sedan. Därefter har en del av nyhetens behag onekligen lagt sig. Karriären har kommit in i en lugnare fas som bygger på hälsosam bredd och inspirerande oförutsägbarhet, snarare än strävan efter superstarstatus, något sångaren verkar trivas med.
– Yeah, så är det definitivt, bekräftar han. Min karriär har aldrig vandrat på några ordinära stigar. Jag representerar olika saker på olika platser. I en del länder betraktas mina grejor som tuggummipop, i andra säljer jag inga skivor, men säljer ut konserterna och i England blir jag jämt bokad till politiska debattprogram. Då kan jag tänka ibland “Vad i helvete ska jag där och göra. Jag vill vara med i Jools Hollands show istället”.
Fast Mika säger samtidigt att motsägelser som dessa håller honom alert. Han är stolt över sin “bisarra” karriär, och de ständiga förändringarna. Att spela på en klubb ena dagen och uppträda inför tjugotusen nästa är mest bara roligt, menar han och tillägger att man aldrig ska säga aldrig.
– Så är det. Det enda jag lovat mig själv är att jag aldrig ska bli en celebritet. Sedan kanske det gjort det enklare att sälja musiken, men att göra på det här viset tenderar att hjälpa mig behålla mitt förstånd.
– Då stämmer den bild jag har av dig. Jag har alltid haft intrycket av att du värnar ditt privatliv mer än många andra?
– Ja, det har varit min önskan att göra det. Jag har alltid varit besatt av att undvika att prata det privata. För det finns alltid ett pris om du ställer upp på sådan skit. Till och med nu på sistone när jag själv valde att prata om min sexuella läggning kunde jag känna att det kostade på. Men det var något som bara hände, och det användes inte i skvallerblaskorna, så det blev en både äkta och naturlig sak.
Fast oftast säger sig sångaren förstås avleda alla privata frågor till att handla om musiken istället. Så länge det går känner han sig komfortabel med att befinna sig i en intervjusituation.
– Nuförtiden behandlar jag intervjuerna som om jag var bjuden på kaffe hos någon. Det gör dem mycket drägligare. Jag känner mig mycket bekvämare då. Sedan kanske det varit lättare om jag varit mer avvaktande och beräknande, men det är inte jag.
Därefter glider samtalet in på det nya albumet The Origin Of Love. Precis som karriären i helhet har responsen hittills varit högst varierad beroende på vilket land som varit på tapeten. Märkligt på ett sätt, tycker sångaren. Men mycket handlar om hur singlarna fungerar, säger han. Det är med dem ett popalbum byggs upp än idag.
– Fast det är en långsam process. Min fördel är att jag kan sälja plattor i hyfsade mängder över hela världen, det är avgörande. Annars är det enda man kan göra ett album man verkligen gillar. För i grund och botten är det det som avgör om det ska överleva tidens tand.
– Du lär ha sagt att sångerna är mer simpla och rytmiska den här gången. Kändes det som om du ville göra något mer avskalat den här gången?
– Det där med att låtarna skulle vara mer simpla är en felcitering av mitt skivbolag. Så är det inte. Tycker du själv det? Fast budskapet är mer direkt och rakt på sak. Jag är personligare den här gången. Tonen är annorlunda. Däremot är inte helheten simplifierad. Men det där med rytmerna stämmer, de är oumbärliga. Jag ville försäkra mig om att varje sång hade ett groove. Det kändes rätt och var en naturlig utveckling på det stadium jag befinner mig.
– Din syster Paloma – som mår bra igen nu – råkade ju ut för en allvarlig fallolycka 2010. Hur påverkade det texterna?
– Det bidrog till en balans åt all bullshit vi alla lever med. Det finns en halvbusig öppenhjärtighet i texterna, jag ville de skulle fungera som verbala kulor. På samma gång skulle min glädje ha ett visst mått av svärta och ond lekfullhet. De som lyssnar ska kunna känna att jag inte har något att dölja. Att göra det här krävde en del självförtroende, men jag antar att jag ville ta tjuren vid hornen.
Skriven 2012-11-06