Klicka på bilden, för att se hela bilden
Gamla rockers dör aldrig de tynar bara bort för att långt senare dyka upp igen när man minst förväntar det. Så är det förstås inte alltid, ibland är livet eller i varje fall karriären verkligen över för evigt. Men i fallet Gun är det inte utan att det är lätt att höja ett förvåningens ögonbryn över den nu aktuella comebacken tjugotalet år efter storhetstiden då låtar som Better Days och Word Up klättrade på listorna och turnerande med Bon Jovi, Def Leppard och självaste Rolling Stones tillhörde vardagen. Fast för bandmedlemmarna själva ter sig återkomsten inte lika dramatisk, den var bara något som kom naturligt.
– Ja, det bara blev så, konstaterar grundaren Dante Gizzi. Händelseutvecklingen har lett fram till det här. När vi blev framröstade som bästa skotska band på en tillställning i Glasgow för några år sedan tyckte vi det var en härlig komplimang. Det var då vi tänkte att vi fortfarande hade något kvar att ge. Processen startade då, och sedan arbetade vi på vår nya skiva hela förra året.
Första fröet till återföreningen såddes redan 2008 då Dante, brodern Giuliano “Jools” Gizzi, originaltrummisen Alan Thornton och sångaren Toby Jepson gjorde en provspelning på en klubb i Skottland. Ett viktigt avgörande test, skulle det visa sig. Men i sann Guntradition lämnade de två sistnämnda skeppet inom bara några år för andra uppdrag. Bröderna vägrade dock ge upp. Dante tog över frontplatsen, ersättare värvades, nytt material skrevs och ett nytt album spelades in. Bakom spakarna på det verk som skulle få den passande titeln Break The Silence satt välmeriterade David Eringa, som bland arbetat med Manic Street Preachers och Ocean Colour Scene tidigare.
– Han har en enorm meritlista, men vi ville gärna att han skulle höra låtarna först. Om han inte trodde på det vi gjorde ville vi inte att han skulle ta jobbet. Men han tyckte sångerna var “otroliga”, och att få höra något sådant från en person av den kalibern var fantastiskt.
– Hur var det att göra en ny fullängdare så här femton år efter den förra?
– Det var jätteroligt. Vi hade varken något skivbolag eller management som sade till oss vad vi skulle göra. Vi ville att det skulle få ta sin tid. Avsikten var att vi skulle låta mer som de tidiga albumen samtidigt som det skulle finnas en samtida känsla över helheten också, och det tycker jag vi lyckats med.
Dante tillägger att Break The Silence är skivan de var tvungna att göra. Förra albumet, 1997 års 0141…, som producerades av INXS klaviaturspelare Andrew Farris lämnade både frågetecken och ett tomrum. Soundet på denna flopp var inte Gun, menar sångaren. Därför behöver man göra ett statement. Det finns något att bevisa med det nya albumet.
– Målet med 0141… var att göra något som påminde om INXS Kick och Listen Like Thieves, men så blev det inte. Det blev raka motsatsen. Jag antar att Farriss ville göra något som var mer mainstream. Sedan bråkade vi med skivbolaget om det här. Allt blev väldigt jobbigt, så vi insåg att vi måste gå vidare.
– Det var då ni bestämde er för att splittras?
– Yeah, vi var tvungna att komma bort från hela musikscenen. Det var väldigt svårt att hantera situationen. Vi ville egentligen inte fortsätta arbetet när vi kommit halvvägs på 0141…, men vi var tvungna. För mycket pengar var involverade. Efter det här fortsatte vi förstås skriva åt andra artister, men jag tycker vi gjorde det rätta som lade av då.
– Albumet Swagger och covern på funkgruppen Cameos Word Up var era största succéer från den här tiden. Stör det dig att folk minns er bäst för en låt ni inte skrivit själv?
– Tidigare var det så. Absolut. Ända tills jag hörde andra folk säga att ingen gjort sången så bra som vi. Så nu gör det mig ingenting längre. Särskilt som folk som köpte albumet på grund av just Word Up. Men jag tror faktiskt att det var meningen att den skulle vara en B-sida från början. Fast skivbolaget tyckte det var en hit, så det blev en singel istället.
– Vad tillhörde annars höjdpunkterna från den här tiden?
– Jag får nog säga turnén med Rolling Stones. Jag tror vi blev utvalda bland sextio andra band. Sedan en kväll när vi var i München gick jag fram till Mick Jagger när han satt i baren och frågade varför de valde oss, och då svarade han “För att ni påminner om oss när vi började”. Det tycker jag var en fin komplimang.
Skriven 2012-07-26
