AVANTASIA har gjort sin mest storslagna skiva hittills

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Tobias Sammet var bara fjorton när han bildade powermetalbandet Edguy med sina barndomsvänner hemma tyska småstaden Fulda. Nu är han trettiofem, och har två band med storsäljande världsrykte. Ungdomsprojektet lever alltjämt i högsta välmåga, men sidoprojektet Avantasia bara fortsätter växa. Nya albumet The Mystery Of Time är det dyraste, mest storslagna och måhända också mest stjärnspäckade hittills med stjärnsångare som Saxons Bif Byford, Magnums Bob Catley och Ex-Rainbowvokalisten Joe Lynn Turner i rollistan. Inte illa marscherat av ett band som mer eller mindre såg dagens ljus enkom för att att fungera som en kreativ ventil och njutningsobjekt när huvudkonstellationen hade paus.

– Nej, verkligen inte, utbrister en uppspelt Tobias Sammet. Jag hade inte det minsta tanke på att Avantasia skulle nå framgång. Det var bara något jag verkligen ville göra. Jag ville få ett skivbolag att ge ut en platta som jag själv skulle vilja lyssna på.. Något för min egen skivsamling. Det enda jag hoppades på för övrigt var att få tillbaka pengarna jag satsade.

Albumet som åsyftas bär titeln The Metal Opera, och innebar startskottet för ytterligare en karriär värd namnet. I dagens läge är Avantasia ett lika stort namn som Edguy, något The Mystery Of Time är ett uppenbart exempel på. Enligt en märkbart nöjd Tobias är den nya sångsamlingen till och med hans mest framgångsrika hittills.

– Jag älskar att gå emot strömmen. Marknaden har gått ner, men det har gått framåt för oss. Sedan är det klart att det är svårt att se helheten eftersom det tar uppemot tre år för att kunna summera ihop ett fullständigt resultat. Ändå tycker jag den senaste turnén har visat att fansen älskar det nya materialet. Fast jag tror också att det krävs några lyssningar för att folk ska upptäcka variationen och tidlösheten.

– Du låter väldigt nöjd?

– Ja, magkänslan säger att The Mystery Of Time är mitt magnum opus. Jag vet att det låter skrytsamt och kaxigt ha ha. Men jag vill inte alls vara arrogant. För på ett sätt är det här den minst ambitiösa skiva jag gjort. Det kanske inte är det bästa sättet att promota den, men jag menar bara att jag gjorde den enbart av kärlek till kreativiteten. Resan var den största belöningen.

Precis som titeln antyder avhandlar verket ifråga tidens mysterium. Tobias är bekymrad över att allting går fortare och fortare i takt med teknologins utveckling, och önskar att vi alla hade kunnat stanna upp ibland.

– Kanske är jag en romantiker för att jag tycker så. Men vi håller på att tappa bort något. Vi glömmer bort att vara oss själva medan vi omfamnar glädjen i att vara aktiva. Jag tror egentligen att människan är en andlig varelse, men istället reducerar vi varandra till jagande maskiner. Samtidigt optimerar vi all konst genom att bara ha den i digital form. Vi gör oss av med all “oanvändbar” skönhet, vilket är en hemsk bieffekt av den tekniska evolutionen.

– Det är en sorglig bild du målar upp?

– Ja, jag ville hålla upp mitt pekfinger och peka på saker som gör mig förbannad. Men jag ville inte göra en arg skiva, så jag berättade en historia i sagoform istället för att måla upp ett katastrofscenario.

Detta katastrofscenario med människor som stressar runt utan synbara mål är dock inte något som gäller Tobias själv. Han om någon har gått emot den gängse trenden. Åtminstone när det gäller yrkesvalet. När han bildade Edguy i de tidiga tonåren var framtiden redan huggen i sten.

– Jag hade inte något annat val. Vi hade en äkta vänskap, och hade inte fått smak att arbeta med någon annan i den åldern. När vi var tretton var planen att bilda bandet klar, och det blev en enormt stor del av våra liv. Det uppfyllde all vår tid, och när vi väl insåg hur svårt det var att komma någon vart turnerade vi redan Europa runt i en skåpbil.

– Jag har förstått att du i stort sett alltid arbetar. Hur funkar ett sådant arbetsschema med tanke på din flickvän?

– Ibland säger hon till mig att jag kommer att vara ett nervvrak inom ett par år. Hon varnar mig, men jag kan inte förändras. Samtidigt är hon i branschen själv och vi har gemensamma vänner. Därför är hon mer tolerant mot mig när jag spenderar ännu en söndag i min mansgrotta och skriver ännu ett par härliga sånger.

Skriven 2013-05-27