Klicka på bilden, för att se hela bilden
De senaste arton månaderna har varit bra mot post core alternative metalcombon Enter Shikari. Först gick de direkt in på fjärde plats på den engelska topplistan med sitt tredje album A Flash Flood Of Colour. Sedan åkte de på sin största och mest välbesökta turné hittills innan mången kritiker placerade det senaste verket på listan över årets bästa album. Som om inte allt detta vore nog har kvartetten nu även nominerats i två kategorier i metalmagasinet Kerrangs årliga pristävling.
– Yeah, allt det där stämmer, bekräftar trummisen Rob Rolfe. Men jag måste säga att Kerranggrejen var väldigt oväntad. Fast det är alltid trevligt när vi får erkännande för allt vårt hårda arbete. Det senaste året har allting överlag blivit större och större, men i det här spelet vet man aldrig hur länge det ska vara, så att få en sådan här respons är en härlig känsla. Vi har bevisat att vi är här för att stanna.
När nästa album ser dagens ljus har Rob dock ingen aning om. Först i höst efter festivalsäsongen är det tänkt att gruppen ska sätta sig ner och låta kreativiteten flöda igen. Till dess får fansen nöja sig med några digitala singelsläpp.
– Musikbranschen förändras så snabbt just nu, och ett album är dyrt att göra. Ändå tror jag fortfarande att folk ser ett värde i dem. Man kan aldrig få ut samma dynamik ur musiken när man släpper en låt i taget, men samtidigt är det en viktig sanning att det är en långdragen process att göra en fullängdare.
– Fast oavsett hur ni väljer att släppa er musik i framtiden kan folk alltid förvänta sig att ni är svåra att placera i ett fack?
– Yeah, absolut. En sak kan du alltid vara säker på, och det är att vi är opålitliga ha ha. Vi anpassar oss aldrig till trenderna eller till vad folk vill ha. Så vi är i en bekväm position, ingen har en aning om hur vi kommer att låta nästa gång. Inte vi heller för den delen förrän vi börjat skriva igen.
– Fast oförutsägbarheten till trots har ni ändå lyckats rätt bra?
– Ja, jag trodde bara världens Lady Gagas och Britneys kunde lägga sig högt på listorna nuförtiden. Men det är bra för den gitarrbaserade musiken att det går bra för oss. Särskilt som vi vi sprider lite mer medveten lyrik än de vanliga kassa popakterna som bara sjunger om flickvänner och sådant.
Rob säger att bandet försöker göra musik som betyder något för dem själva och tar upp sådant som påverkar oss alla. Världen håller på att kollapsa, påpekar han. Ändå är det inte överdrivet många som sjunger om det.
– Jag är verkligen förvånad över det, men jag tror det har med vår själviskhet att göra. Växthuseffekten orsakar katastrofer över hela världen, och växter och djur påverkas. Så mycket händer runt om oss. Därför kan jag vara överraskad över enkelspårigheten, att alla bara sjunger om sin egen lilla värld.
– Men det kan väl bli för mycket av det goda också. Ni kanske alienerar fansen om det blir för mycket politik?
– Jo, men vi är ett band i första hand, inte politiker. Vi tror inte vi ska förändra världen. Vi sysslar med musik, det handlar om ett visst mått av eskapism. Samtidigt har alla ett ansvar, och den position vi är i sätter oss på en piedestal. Så den som vill kan gräva lite djupare. Men även om folk bara vill hoppa upp och ner till musiken, så är det okay med mig.
– I år har ni hållit på med bandet i ett helt decennium. Är ni nöjda så här långt?
– Oh, absolut. När vi började kunde vi inte i våra vildaste fantasier tro att vi skulle komma så här långt. På den tiden kändes musiken mer som en urspårad hobby. Men idag kan jag ofta fundera över hur mitt liv skulle se ut utan bandet. Jag har förstås ingen aning, men det skrämmer mig. För tänk om jag fortfarande bott hemma och arbetat som tidningsbärare.
– Men det gör ni ju inte. Ni har skapat er ett gott levebröd?
– Ja, det här är det enda vi kan. Fast om vi lägger av har vi inga pengar. Vi tjänar hyfsat, men vi är inte precis miljonärer. Samtidigt är vi väldigt privilegierade som får göra det vi älskar. Inte många kan säga det samma.
Skriven 2013-05-20
