ALABAMA – världens bästsäljande countryband någonsin hyllas

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De är förmodligen världens största countryband någonsin. Namnet är Alabama, och deras historia utgör inget annat än en veritabel framgångssaga. Efter ett drygt decennium av harvande och oflyt kom genombrottet med besked 1980. Influenserna från countryrock, pop och sydstatsrock gav oanade möjligheter att crossover till en bredare publik. Fast ingen kunde förstås förutse succéns omfattning. Karriären formligen exploderade, och avstannade sedan inte på tjugo år. Sjuttiofem miljoner sålda album, trettio ettor på den amerikanska countrylistan och oräkneliga priser talar för sig själv. Men alla goda ting måste komma till en ände. Under 2000-talet har bandet både hunnit lägga ner verksamheten och återförenas två gånger. Fast äras den som äras bör. Trions senaste album Alabama & Friends bjuder framförallt på en hyllning från kollegorna, men även deras första nya inspelningar på dussinet år.

– Ja, och jag måste säga att responsen varit väldigt bra, kommenterar basisten Teddy Gentry från hemmet strax utanför hemstaden Fort Payne. Fast jag måste erkänna att jag var ganska skeptisk till det här när vi började prata om det för några år sedan. Jag vill att sådant här ska betyda något för alla inblandade, och det är inte alltid det som ser bra ut på pappret blir så lyckat.

Teddy tillägger att alla artister som kom ombord faktiskt hade en Alabamahistoria att berätta. Minnena signerade både unga namn som Jason Aldean, Kenny Chesney och Rascal Flatts och medelålders, typ Trisha Yearwood och superstjärnan Toby Keith fick därigenom genuin relevans i deras tolkningar.

– Sedan för vår egen del var det riktigt roligt att gå in i studion igen. Särskilt som de nya låtarna höll måttet. Vi har spelat dem live varje gång på sistone. Fast vi har förstås inte fått något nytt spelat på radio på femton år. Det är nya tider och en ny generation som regerar nu.

– Men det kanske ändå gav mersmak att släppa ny musik igen efter så lång tid?

– Ja, och därför planerar vi faktiskt att göra ett nytt album i år. Vi får hoppas folk kommer att gilla det för det är ett enormt jobb att skriva och hitta nytt material som passar oss. Däremot spelar vi inte särskilt mycket live längre. Vi gör sådär femton spelningar per år, så vi inte glömmer hur man spelar ha ha.

Att bandet tar det lite lugnare idag är inte så konstigt. Teddy och kusinerna Randy Owen och Jeff Cook bildade Alabamas föregångare Wildcountry redan 1969. Under sjuttiotalet blev de sedan ett välbekant ansikte på barer runt om i sydöstra USA. Detta ledde till signing med ett indiebolag, som dessvärre snart gick i konkurs. Till råga på allt fanns en klausul i kontraktet, som förbjöd bandet att släppa ny musik. Där kunde historien slutat, men trion tog ett lån, köpte ut sig från det juridiska trångmålet och skrev under namnet Alabama kontrakt med multijätten RCA lagom till decenniet var slut.

– Det tog lång tid att få folk att uppmärksamma oss, men det här är något vi lever för att göra. Sedan tror jag att många oavsett vad de gör kan känna hur nödvändigt det är att förfina det egna hantverket, så vi försökte bara hänga på så länge vi kunde.

– Fast när ni väl slog igenom gjorde ni det med besked. Hur var det?

– Det kändes som att få en raket fastsatt på arslet, men vi visste inte alls vad vi hade att förvänta oss när vi var inne i det. Jag tänkte inte då, jag bara hängde på och gjorde vad jag måste. Vid det laget hade vi haft tio år på oss att arbeta på show och sånger, så vi var redo när allt hände. Innan dess hade vi haft anledning att splittras flera gånger, men när vi fick chansen satsade vi helhjärtat på att lyckas.

– Hade ni några problem att hålla fötterna på jorden när det var som mest hysteriskt?

– Inte precis. När man kommer från en liten bomullsfarm i Alabama är man medveten om sitt ursprung. Min morfar sade alltid ”Om du inte sätter dig själv på en piedestal faller du inte så hårt.”, och det tänker jag alltid på varje gång jag går av scenen.

– Ni lade ner bandet första gången 2004 efter trettiofem år. Var det någon speciell anledning?

– Jag antar att vi var rätt utbrända då. Vi hade uppnått allt vi kunde, så 2002 tog vi beslutet att lägga ner. Men du kan skylla på Brad Paisley för att vi kom tillbaka. När vi spelade in en låt med honom insåg vi att vi alltjämt hade musik kvar i oss och tyckte det var roligt.

– Vad är du mest stolt över?

– Att jag fortfarande är gift med min fru efter fyrtioett år. Jag älskar henne väldigt mycket.

Skriven 2014-02-13