Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Andy Muschietti
I rollerna: Jessica Chastain, James McAvoy, Bill Hader, Isaiah Mustafa, Jay Ryan
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2019-09-06
Hur många romaner som bara har två kapitel har du läst? Om en bok är väldigt tjock, kan författaren välja att dela in den i två eller fler delar, och därefter dela in varje del i ett flertal kortare kapitel. Om en bok är väldigt tunn, kan författaren dela in den i två delar, och strunta i kapitel. Del ett och del två ser bättre ut än kapitel ett, kapitel två, och sedan slut.
Del två av filmatiseringen av Stephen Kings Det har fått underrubriken Kapitel 2. Den första delen hade ingen underrubrik alls. Vad var det för fel på att kalla filmen Del två? Boken består inte av två kapitel på 500 sidor vardera. Och historien slutar här, det blir inte fler kapitel – till skillnad från John Wickserien, där uppföljarna också kallas kapitel, men som hittills är tre, och fler filmer lär komma.
Det – en trevlig och nostalgisk barndomsskildring
Det här är sådant jag sitter och funderar på en regnig onsdagseftermiddag.
Okej, Det: Kapitel 2, i regi av Andy Muschietti, som även stod för den första filmen. Jag tyckte att 2017 års DET var rätt bra. Filmen var inte speciellt otäck, men den var en trevlig och nostalgisk barndomsskildring från 1980-talet. Filmen var även lite intressant, eftersom de vuxna, och vuxenvärlden, var betydligt mer skrämmande än filmens monster; den barnätande demonen Pennywise the Dancing Clown (Bill Skarsgård).
Pennywise dyker upp i den lilla staden Derry i Maine vart tjugosjunde år för att leva jävel, och nu har det gått tjugosju år sedan den förra filmen. Det är 2016 och barnen från den första filmen är vuxna. Mike Hanlon (Isaiah Mustafa) är den ende som bor kvar i Derry, och när barn börjar försvinna förstår han att Pennywise är tillbaka – så det är dags att sammankalla gänget The Losers, som på åttiotalet svor att bekämpa den illasinnade clownen.
Skottlands svar på Björn Kjellman, det vill säga James McAvoy, spelar Bill Denbrough som vuxen. Han är numera en författare som är ökänd för sina dåliga slut. Jessica Chastain spelar Beverly som vuxen, hon är gift med en rik skitstövel som misshandlar henne. Richie (Bill Hader) har vuxit upp till en högljudd, vulgär ståupp-komiker. Den mobbade tjockisen Ben är numera en smal hunk och görs av Jay Ryan. Hypokondrikern Eddie spelas av James Ransone. Stan Uris (Andy Bean) medverkar knappt alls.
Bra inledning med brutalt gäng
Det mest förvånande med Det: Kapitel 2 är att den är oerhört mycket sämre än den första filmen. Filmen håller på i två timmar och fyrtionio minuter – nej, jag skojar inte. Och det händer inte speciellt mycket. Jag gissar att den vansinnigt trista slutuppgörelsen med Pennywise pågår i minst fyrtiofem minuter, den slutar aldrig.
Filmen börjar dock bra. Ett homosexuellt par råkar ut för ett brutalt gäng på ett nöjesfält i Derry. Paret misshandlas, en av dem kastas i floden, och då dyker oväntat Pennywise upp och sätter tänderna i killen. Detta är en mycket stark och våldsam inledning. Men! Inga av de inblandade i denna prolog återkommer senare i filmen! Vilka var gänget? Hur gick det för killen som överlevde?
Ofta är det svårt att köpa att de vuxna skådespelarna ska gestalta samma rollfigurer som de i del ett. Barnen i den första filmen var charmiga och sympatiska – men som vuxna är de flesta av dem direkt osympatiska. Flera av dem är rejält störiga. I synnerhet Bill Hader och James Ransone, som skriker mest hela tiden, och som har svårt att säga en mening utan att stoppa in ett “fuck”.
För överlastat för att bli effektivt
Handlingen är ologisk och egentligen mest konstig, storyn haltar, och en scen på en kinakrog är väldigt märklig. Spännande och otäck är filmen inte det minsta. Bill Skarsgård som Pennywise är knappt med alls. Det förekommer en del monstrum och blod, men det är lite för överlastat från att bli effektivt – det som fungerar bäst i skräckväg är en stillsam scen med en gammal tant.
Apropå monstrum och specialeffekter finns här även ett direkt citat från John Carpenters The Thing: det växer ut spindelben från ett avslitet huvud, varpå en av rollfigurerna utbrister “You’ve got to be fucking kidding”.
Seg, tråkiig och onödig uppföljare
Betyget här under är svagt. Faktum är att Det: Kapitel 2 räddas av den första filmens barnskådespelare, vilka återkommer i en rad flashbackscener. Utan dem hade jag satt en etta i betyg på denna sega, tråkiga film.
Peter Bogdanovich har en cameo som filmregissör i början, vilket var lite roande, och Stephen King själv är riktigt kul i en roll som antikhandlare, han är med flera minuter.
Det från 2017 blev en stor succé på bio. Även om Kapitel 2 är betydligt sämre lär väl även den bli en framgång, eftersom alla som såg den första filmen kommer att se den för att få veta hur det går.
Jag vill nog hävda att den första filmen står stadigt på egna ben, uppföljaren känns onödig – trots att den bygger på en bok. För övrigt led TV-versionen från 1990 av samma problem. Huvudpersonerna som vuxna är ointressanta, trista, och lättglömda.
Skriven 2019-09-04
