Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Andy Muschietti
I rollerna: Jessica Chastain, James McAvoy, Bill Hader, Isaiah Mustafa, Jay Ryan
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2019-09-06
Första omgången Det hotade med att vara två timmar och en kvart lång, och verkställde också något som lyckligtvis aldrig blev en kvarnsten runt halsen på Stephen Kings “tegelsten”. Vi tänkte aldrig på tiden varför vi självfallet var mer öppna i sinnet till de 3 timmar som låg framför oss med Det: Kapitel 2.
Men säg den glädje som varar beständigt. I och för sig är den här efterföljaren konsekvent inte bara för föregångarens kommersiella framgång utan också för att knyta ihop säcken på Kings skräckmytologi. Dessvärre har det mesta som lyfte ettan ebbat ut i sanden här och att dra den i långbänk och göra längden till självändamål kan bara sluta på ett sätt.
Vi är alltså tillbaka i den lilla staden Derry, Maine där ondskan personifieras av mördarclownen Pennywise – ingen skugga skall dock falla på Bill Skarsgård, som inte direkt behöver slita ut sin närvaro under de tre timmar det hela varar. som nu är tillbaka igen.
Det är som bekant vart tjugosjunde år fan går lös i den lilla staden och de nu vuxna barnen har flyttat från stan och skaffat sig ett liv och karriär var och en på sitt håll. Samtliga har glömt sina traumatiska minnen, men när den ende i stan kvarvarande pojken Mike (Isaiah Mustafa) ringer och samlar trupperna igen eftersom Pennywise gjort comeback går ridån alltså upp för kapitel två.
Filmen börjar annars bra när ett gäng överfaller två homosexuella män och kastar den ene i floden, varpå Pennywise dyker upp och sätter tänderna i killen. Den är sådana scener som ger rätt avspark åt en demonisk skräckis värd namnet, men sedan börjar långbänkarna stå som spön i backen och det blir inte bättre av att de vuxna barnen (däribland James McAvoy och Jessica Chastain) inte på långt när når upp till sina yngre jag i ettan.
Gränsen för vad man orkar med av effektsökeri går i den dryga tre kvart långa uppgörelsen med mördarclownen där man lägger i en växel som verkar gjord för att kompensera så många långbänkar som möjligt.
Klädsamt med lite referenser här och var som The Thing och Jack Nicholsons klassiker Here Comes Jooohnny från The Shining. Men som sagt; en geting gör ingen sommar.
Skriven 2019-09-04
