Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Fredrik Gertten
Dokumentär med Leilani Farha, Joseph Stiglitz, Saskia Sassen, Roberto Saviano
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-09-06
Titeln anspelar på att låg- och medelinkomsttagare blir utputtade från sina bostäder i städerna när ansiktslösa riskkapitalister under global kolossalformatsflagg använder fastighetsmarknaden som vilket investeringsobjekt som helst. Detta har i sin tur lett till att svindyra lyxfastigheter står tomma eftersom attityden hos ägarna som ofta sitter någon helt annanstans i världen mest tycker det är besvärligt om någon flyttar in. Det tomma skalet ska ju ändå bara generera pengar.
Hyror och priser trissas upp
Det handlar alltså inte enbart om så kallad gentrifiering där ett område renoveras med konsekvensen att de ursprungliga boende måste flytta på grund av uppenbara ekonomiska skäl, utan om så mycket mer. Det är detta Fredrik Gertten med framgång försöker sätta fingret på och ge ett sammanhang. Via nedslag i diverse storstäder världen över, däribland Toronto, New York, London, Berlin, Seoul och till och med lilla Uppsala visar han upp en värld där låg- och medelinkomstägarna och små affärsrörelser tvingas lämna städernas centrala delar när hyror och priser på lägenheter respektive affärslokaler trissas upp till absurda nivåer.
Överallt är trenden den samma. Boendekostnaderna går upp och springer ifrån inkomsterna på ett sätt som gör tillvaron ohållbar. Som en man i New York vi får möta säger. ”Om de höjer hyrorna med 500 dollar måste jag tjäna 100.000 per år,” och då får vi veta, går redan nittio procent av hans inkomst till hyran.
Sjuttiotvå miste livet, vita knarkpengar och gangstergäng
I London tas fallet med det försummade Grenfell Tower i Londons North Kensington upp. Sjuttiotvå personer miste livet medan drygt tvåhundra överlevde. De sistnämnda har dock nio månader efter inte någonstans att bo. Eftersom stadsdelen är ett hett investerings- och renoveringsobjekt finns det inga lägenheter till en rimlig kostnad. Nu har de här människorna valet att ta det boende som de anvisas var som helst i landet eller bli hemlösa.
I ett inslag från Italien får vi möta mannen som trotsade maffian, Roberto Saviano som lägger ut texten om hur smuggelpengar från knark- och flyktingar blir vita när de investeras i fastigheter.
Seoul är känt för sitt mirakulösa uppsving, men i ett nedslag där berättar en man om hur gangstergäng attackerade folket i hans familjs forna område för att de skulle lämna fältet fritt för byggherrar med expansiva ambitioner.
På plats i Berlin berättas att snittet på hyreshöjningarna där är tjugo procent, men i glödheta stadsdelen Kreuzberg ligger de på sanslösa sjuttio procent. Vilket gjort det helt omöjligt för enskilda affärsidkare att överleva.
En god protagonist med övermäktiga odds
Fast där liksom i andra delar i världen har motståndet börjat växa, och detta får kanadensiskan Leilani Farha illustrera. Hon är FN:s speciella rapportör för tillfredsställande boende, och har gjort det till sin livsuppgifta att skapa opinion för de här frågorna. Vilket naturligtvis utgör en perfekt grund för Gerttens film.
För alla bra historier av den här typen behöver trots all en god protagonist. En underdog som kämpar mot övermäktiga odds, helt enkelt. Vilket förstås knappast är någon överdrift i det här sammanhanget. Men vem är då ”the bad guy” i det här dramat? Ja, det är förstås riskkapitalisterna som gjort den här typen av affärer till en kassako utan like. Dessa personifieras här av investeringsbolaget Blackstone. Dessvärre lever denna aktör under devisen verka utan att synas. Så någon intervju med dess VD Jonathan Gray fick föga förvånande aldrig Leilani Farha medan Gerttens kamera var på.
Skrupellösa individer med moral på permanent semester
Ändå är sällan som Davids kamp mot Goliath skildras så tydligt som här. Visst, en fight man mot man mellan liten och stor utgör den klassiska bilden, men i dagens läge är det de osynliga multijättarna i investerings- och spekulationssvängen som totalt tappat bort allt vad etik och moral heter i någon slags ohejdad girighet. Det är inte kapitalismen i sig som är problemet, menar Farha tidigt i filmen. Något jag absolut är benägen att hålla med om. Däremot är det den otyglade varianten där skrupellösa individer inte har någon juridiska kompass att förhålla sig till när moralen allt som oftast tagit permanent semester.
Motståndsrörelse och feelgood från verkliga livet
Finns det då ingen positivt att rapportera från den här filmens scenarier? Jo, faktiskt. I dess sista skälvande sisådär femton minuter får vi vara med om när Farha skapar en motståndsrörelse. Som klimax lyckas hon samla ihop ett större antal inflytelserika officiella digniteter från storstäder i hela världen som berättar om framtiden och de framgångar de redan uppnått. Plötsligt för ett kort ögonblick förvandlas Push till feelgood från verkliga livet.
Intressant, tempofyllt och spännande
Vilket förstås är både skönt och uppfriskande. Fast i första hand är det här trots allt en viktig film om något närmast barockt med katastrofala konsekvenser för en grundläggande rättighet. Något som hittills till större delen bara skett i det tysta. Intressant, tempofyllt och förvånansvärt spännande är det hela också. Men det är mest bara en bonus även om det för all del ger en uppenbar indikation om Gerttens flyhänthet som dokumentärfilmare också.
Skriven 2019-09-03
