BOYZ II MEN, Terry Fator Theatre, Mirage Hotel and Casino, Las Vegas den 14 juli 2019

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Boyz II Men slog igenom med buller och bång innan de ens hade hunnit gå ut skolan. Det gick till och med så extremt bra att de inom bara ett årtionde kunde titulera sig den mest framgångsrika R&B-gruppen någonsin. Men sedan hände något. I internets piratvåg dödades sånär karriären, folk slutade betala för musiken och skivförsäljningen störtdök verkligen. Redan i mitten på förra decenniet hade gruppen sett sina bästa kommersiella dagar.

Reste sig ur askan

Men kvartetten som vid det laget blivit en trio bestående av tenoren Wanya Morris och Shawn Stockman samt barytonen Nathan Morris efter fjärdemannen Michael McCarys hälsorelaterade avhopp för redan sisådär femton år sedan, skulle resa sig ur askan, och göra det de gör bäst, nämligen uppträda live.

Sjunde säsongen i Las Vegas

Det var ett helt nytt så kallat ”ball game”, men gruppen gick tillbaka till (live)rötterna och Las Vegas gav gruppen nya om än senkomna möjligheter att leva ut den samma, något de tagit vara på med råge. För sjunde säsongen i rad befinner de sig nu från och till i Las Vegas på casinot Mirage, och de gör det med stor showsensibilitet utan att fokuset på musiken någonsin tappas bort.

Ofelbar stämsång snarare än explosiva effekter

Eller för att nu uttrycka det på ett rättvisande sätt; det skämtsamma gnabbandet, mellansnacket och utdelandet ar röda rosor – vi kommer till det – överskuggade trots alla aldrig själva hantverket denna kväll. För det ska ni veta, dessa numera medelålders herrar är måna om att låta den alltjämt ofelbara stämsången stå i första rummet.

Utdelade kramar och röda rosor

Det är därför deras show inte innehåller minsta antydan till explosiva effekter eller annat utanpåverk. Istället handlar det om att addera en både skojfrisk och öppenhjärtlig ärlig stämning, ge plats åt personliga berättelser och om att gå hela vägen med den romantiska framtoningen. Som när Nathan och Wayna Morris i samband med den oundvikliga I’ll Make Love to You vandrade runt i publiken och utdelade både de där rosorna och kramar till hugade kvinnor i skiftande åldrar.

Ultrasofta smekande ballader

Tala om att både omfamna sitt kärleksprunkande rykte fullt ut och göra det med en avväpnande distans på en och samma gång. Det är väl sådant som kallas att äta kakan och ha den kvar.

Samtidigt får man väl också säga att de numera fullvuxna gossarna bjöd på en oväntat varierad kompott, rent musikaliskt. Visst, de ultrasofta smekande balladerna och listklättrarna, typ It’s so Hard to Say Goodbye to Yesterday, On Bended Knees och modershyllningen A Song for Mama var förstås en självklar del av helheten.

USA-ettan som de nobbade

Liksom en cover på Amazed, sången som gav countrygruppen Lonestar sin första och enda USA-etta. Vi talar präktig hit för dessa Nashvillebördiga good ole’ boys, helt enkelt. Men initialt fick Boyz II Men faktiskt själva rådet att spela in låten ifråga av deras skivbolag.

– Fast vi lyssnade inte på äldre killar på den tiden, som en i sällskapet uttryckte saken.

Satt som ofelbart smäck

Sedan utgör Boyz II Mens ballader för många säkert sinnebilden för smörighet, men det borde ändå inte gå att komma ifrån att de samtidigt är tveklöst starka och gedigna sånger som är framförda på ett fullständigt oklanderligt sätt. Det hela satt helt enkelt som ett ofelbart smäck där i Mirages showsalong. Inte minst fanns det mer känsla och fokus i dessa alster än man egentligen har rätt att begära efter alla dessa år.

Motownmedley med respekt och vital fräschör

Överhuvudtaget levererades det så kallade godset oavsett vad de nu tog sig för. I ett lika tempofyllt som späckat Motownmedley med tillhörande tidstypiska tjusiga danssteg vid mikrofonerna radades klassikerna upp som på ett pärlband. Bland det som avhandlades märktes bland annat My Girl, Tracks of My Tears, The Same Old Song och Reach Out (I’ll Be There), och det hela tedde sig förstås inget mindre än lysande. Med detta sagt var det förstås på samma gång uppenbart att respekten för rötterna och originalen aldrig lämnat ”boyzen”, men detta faktum tyngde aldrig ner tolkningarna. Det fanns ändå en vital fräschör i helheten.

Rockade i sånger av Kravitz och The Beatles

Mest överraskande under denna nittio minuter långa show var dock ett rivigt rockmedley. Lenny Kravitz hårdrocksfunkiga Are You Gonna Go My Way och The Beatles Come Together stod ut mest här, och det trodde jag aldrig jag skulle säga om en Boyz II Men-konsert; men de rockade. Med gitarrerna i högsta hugg dessutom.

Innan ridån gick ner återställdes ordningen med ytterligare soft skönsång i form av megahiten End of the Road, denna smäktande klassiker som för evigt kommer att vara inskriven som en av de mest långlivade USA-ettorna någonsin.

Opretentiöst inspirerat och ypperligt

Men för att nu travestera denna låttitel, så har Boyz II Men att döma av denna show alltjämt en lång väg kvar att vandra på populärmusikens stigar innan (karriär)vägens ände är nådd. Någon annan slutledning är i alla fall svår att dra efter att ha fått sig till livs denna på sitt sätt befriande opretentiösa, men också inspirerade och på flera sätt närmast ypperliga föreställning.

Skriven 2019-07-30