FIREHOUSE, Golden Nugget Showroom, Golden Nugget, Las Vegas den 5 juli 2019

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Musiker inom den på många sätt lika orättvist utskällda som hårfagra och melodiska metallen och hårdrocken är ett ihärdigt och tåligt folk. Fråga bara herrarna i Firehouse. Gänget hade oturen att albumdebutera strax innan grungens genombrott 1990. Därefter dröjde det inte länge förrän storbolagen gav alla som ens varit i närheten av spandex kalla handen.

Renässans på blygsammare nivå

Ändå existerar kvartetten än idag. Kanske för att de initialt fick smaka på framgångens sötma. Sju miljoner sålda album och en handfull hitsinglar hann det bli innan Nirvana, Pearl Jam och andra deppgökar mer eller mindre tog över hårdrocksscenen totalt under resten av nittiotalet

Men skrattar bäst som skrattar sist. I dagens läge när grungebanden med några få undantag är borta ur offentligheten har AOR:en och den melodiska hårdrocken fått en renässans, om än på en betydligt blygsammare nivå än då det begav sig på det glada åttiotalet. Äldre fans som i sann nostalgisk anda vill återuppleva gamla tider hittar tillbaka till sina idoler igen medan ungdomar i tjugoårsåldern och uppåt upptäcker en för dem okänd rockskatt, och de gör det för att ett skickligt hantverk allt som oftast kombineras med starka sånger.

Publik redo att rocka

Detta utgör inte minst detta Virginiabördiga band en god bekräftelse på. Den som eventuellt tvivlar på detta påstående hade bara behövt närvara för egen del i det legendariska casino Golden Nuggets showroom denna afton.

– Are you ready to rock, undrade frontmannen C.J. Snare initialt och inte alls retoriskt, och det var förstås den stora majoriteten av de närvarande att döma av de efterföljande vrålen.

Rockers på rad och ett efterskalv

Därefter följde en för kännare sexa välbekanta rockers i snabb följd, däribland Overnight Sensation, Oughtta Be a Law och den synnerligen catchy All She Wrote. Det enda som störde var efterskalvet – (o)lustigt nog mitt i den riffiga sången med den passande titeln Shake & Tumble – till det skalv Kalifornien drabbats av någon dag tidigare. Då lämnade en hel del oroliga hastigt salen bara för en stund med vissa aldrig återvända till sina säten. Samtidigt kollade sällskapet på scen nästan omärkligt läget backstage utan att missa en ton.

Powerballader klassiker i sitt fack

För showen måste trots allt fortsätta. Inte ens moder naturs vrede kan tydligen stoppa musiken. I alla inte denna variant av den. Fast det skulle förstås dröja nästan fyrtio minuter innan kvartetten plockade fram sitt inte särskilt hemliga vapen första gången.

Det är naturligtvis powerballaderna som åsyftas, och först ut i denna kategori var When I Look into Your Eyes, en topptio-hit på Billboardlistan då det begav sig, och tillika en YouTube-favorit med över tjugoen miljoner visningar idag. Vilket är förståeligt. Hatare av genren må aldrig hålla med, men för beundrarna är och förblir detta en klassiker i sitt fack. Något även bandets två andra softa listklättrare Love of a Lifetime och I Live My Life for You påminde en om denna kväll, för övrigt.

Villkorslös kärlek i lyriken

Vi talar ohejdad romantik utan minsta antydan till distans eller ironi, och det var precis som det skulle vara. Den här genren må mest på gott och inte så mycket på ont ha skyltat med sina excesser. Men säga vad man vill; det fanns mer villkorslös kärlek i rocklyriken på den här tiden

Förvaltar med klass och stil

Vad jag försöker säga är att Firehouse alltjämt förvaltar sitt arv med klass och stil. Visst, gänget lever i stort sett bara på sina tidiga alster. I Golden Nuggets showroom ignorerades så vitt jag kunde se de fyra album som gjorts efter storhetstiden på Sony fullständigt. Gänget hade helt enkelt valt minsta motståndets lag rakt av när låtlistan skulle sättas.

Ger folk vad de vill ha med energi och vitalitet

Med tanke på detta vore det lätt att vara kritisk, men det är samtidigt svårt att sabla ner en grupp i den här storleksklassen för att de ger folk vad de vill ha. Bon Jovi och Def Leppard kan säkert utan vidare göra spelningar med hälften obskyra sånger utan att folk gnäller, men knappast det här bandet. Därför avstår jag mer än gärna från att raljera över detta, och konstaterar istället att Firehouse levererade en energisk och förvånansvärt vital show präglad av både spelglädje och en god konserverad professionalism.

Skriven 2019-07-25