Klicka på bilden, för att se hela bilden
På Sofiero Slott finns en utställning om slottets historia. Det sista rummet rymmer den nutida historien: det forna kungliga residenset är numera en konsertplats att räkna med, där världsartister kan och vill uppträda – och som bevis finns foton på operadivan Birgit Nilsson, Per Gessle och Roxette, som alla uppträtt framför Sofiero slott, omslutna av gigantiska publikhav.
Nu är Per Gessle tillbaka, fast inte med Roxette utan med Gyllene Tider. Både GT-turnéer och Pers soloturné har tidigare gästat Sofiero – det är klassisk och vacker konsertmark – och marken erbjuder förmodligen Sveriges tjockaste, vackraste och mysigaste gräsmatta. Inte en enda sliten brun fläck, trots torkan!
En lyckad premiär på Brottet i Halmstad (med en regnig och en solig spelning, och mycket trogen hemmapublik!) följdes upp av en lika lyckad Malmö-spelning och nu är det alltså kungliga Sofieros tur att njuta av sommartiden med Sveriges somrigaste band.
Sommartider = Gyllene Tider
Om man skulle göra en lista på de största svenska sommarlåtarna, så skulle Gyllene Tider totalt dominera den listan. Visst finns det andra som man förknippar med sommarkänsla (Ted Gärdestads Sol, vind och vatten, Ulf Lundells Öppna landskap, Tomas Ledins Sommaren är kort, Astrid Lindgrens Du ska inte tro det blir sommar …) Men inget annat band är väl lika mycket sommar som Gyllene Tider?!
Sommartiderna inleder en närapå pavlovsk respons – är det inte dags för Gyllene Tider att återförenas för ännu en turné? Blir det åtminstone inte en liten mazarin till kaffet? Men detta lär vara den sista återföreningen. Eftersom bandet har gjort slut och bokslut sedan 1985, är det svårt att veta om det är sant den här gången. Men de verkar mena det – Sommartider, hej, hej, Gyllene Tider hej då.
Inget kvar att bevisa – nu har vi bara kul!
Ingenting ska bevisas, ingenting ska marknadsföras (trots att den senaste Gyllene Tider skivan släpptes för bara några veckor sedan) och hela spelningen andas tack för kaffet – det blir ingen påtår denna gång.
Bandets avslappnade stil och opretentiösa spelglädje vittnar om att det har varit kul det här, men nu är det slut.
En debatt drar igång om någon skulle bry sig om Gyllene Tider om det inte vore för Per Gessle och hans annars så digra produktion och många framgångar, bland annat med Roxette. Ja, Per är en talangfull musiker och han är perfektionist ända ut i de för turnén svartlackerade nagelspetsarna. Men: Kärleken är Evig till Gyllene Tider! Att försöka bena ut vad Gyllene Tider hade varit och hur framgångsrika de hade varit (eller inte) utan Per Gessle är ungefär som att debattera vad Rolling Stones hade varit utan Mick Jagger. Kort sagt: Det är en ganska fruktlös övning.
Med detta sagt: klart att Billboard-ettor imponerar, Roxette är det största svenska band som finns eller har funnits jämte ABBA, och denna koppling har lett till att det finns en internationell publik som hänfört följer Gyllene Tider och som ivrigt översätter deras alster, till främst engelska och tyska.
Fans som följer med, spelning efter spelning …
Träffade för första gången riktigt hard core Roxette fans från Tyskland i Göteborg – och för folk som är villiga att åka till Sydamerika för att se Per Gessle och Roxette är det ju som en bekväm dagsutflykt att bara ta sig till Skåne för att se Per Gessle och Gyllene Tider. Betygen är höga från fansen, det är väl värt att offra sommarledigheten på att följa ett band man gillar, och kärleken har spridit sig från Roxette och Per till att omfamna alla i Gyllene Tider. Inklusive de två nya medlemmarna som är riktigt bra, coola musikaliska tjejer som man känner igen från Pers soloturnéer och Roxette turnéer, men som nu gör debut som nyinvalda Gyllene-Tider-medlemmar. Fast ingen av dem ser ut att vara i närheten av att vara 40 år!
Gyllene Tider firar nu 40 år som band, fast bandet egentligen grundades 1977. Jubiléet får ses som ett firande av deras första platta och deras första hits, och sedan 1979 har det kommit en strid ström av hitlåtar som “alla kan” och “alla har hört” – vare sig man är ett Gyllene Tider fan eller inte.
Bitterljuva minnen med Kung av Sand och Cole Porter
Till varje låt som uppförs finns det filmade konstnärliga bakgrunder som rullar förbi längst bak på scenen – det vackraste och populäraste konstverket är förmodligen det som hör till Kung av Sand, där bilder av Gyllene Tider medlemmarna, från barndomen till idag, fladdrar förbi, samtidigt som en sandkrona roterar i bakgrunden och vattenbubblor flyger omkring.
Men enkelt och effektfullt och lika vackert på sitt sätt är verket som ackompanjerar Flickan till en Cole Porter sång –lila bakgrund, toner som svävar omkring och en silhuett på en flicka som kan vara vem som helst, eller bara en dröm.
Det lär finnas 35 filmade bakgrunder som alla hör till speciella sånger – alltså många fler än de låtar som får plats i showen. Vem vet, alla kanske kommer att släppas på en speciellt DVD och BD utgåva? Eller så byts en eller ett par låtar ut varje gång så att arbetet inte helt var förgäves och alla låtar hinner spelas under turnéns gång?
Men när man kapar en låt till förmån för en annan kommer det alltid att finnas någon som saknar just den låten och undrar varför den inte var med …
Lång väntan på sommarregn
Vandrar i ett sommarregn är fin låt, som nu äntligen är med på en Gyllene Tider turné. Per och Malin-My står tätt ihop, han med gitarr och hon med fiol … och Per ser som allra lyckligast ut under deras duetter. På plattan från 1980-talet var det Eva Dahlgren som stod för det kvinnliga inslaget i låten. Därför har låten “ratats” från tidigare turnéer, men med nya GT-medlemmar så har man löst alla knutar och skapat en nygammal sommarklassiker, som gjord för en lyckad sommarturné. Vad kan vara roligare än att äntligen få köra en gammal klassiker live?
Både (Hon vill ha) Puls och Billy uppförs på Sofiero, till stort jubel, inte bara för att Billy är en av de bästa Gyllene Tider låtarna, utan också för att det är en “Skåne låt”. Malmö central förekommer i texten! Man kan fråga sig varför denna låt inte kvalade in på Malmö spelningen utan dök upp först i Helsingborg – men det är ju många tåg som kommer fram lite sent nu för tiden (och som stannar på helt andra ställen än vad man förväntat sig).
Största picknick publiken
På Sofiero har man skippat storbildsskärmarna – framför slottet syns Gyllene Tider scenen mest som en liten ljuspunkt långt borta i fjärran (om man befinner sig i picknick sektionen av parken) och man kan absolut inte urskilja vem som är vem – men picknick publiken tycks gilla livet på gräsmattan och att inta öl efter öl utan att kunna se bandet. Det räcker med live musik med fullt ös!
Ljudet är oklanderligt perfekt var man än befinner sig på Sofiero. Man skulle förmodligen kunna sitta på Hamlets slott i Helsingör och dricka dansk öl och höra lika bra. Det är enormt bra tryck i spelningen!
En stor publik följer också spelningen från parkeringen utanför Sofiero, med picknick, bag-in-box och jättelika ölflak. Den största parkerings-picknick-församlingen någonsin?
Inga Sommartider?! Du skojar!
Gyllene Tider hade i princip kunnat ha en dubbelt så lång spelning och ändå hade alla deras hits och alla låtar som folk har som “favoriter” inte kommit med.
Sedan är det ju väldigt individuellt vilka låtar som är favoriter och individer i publiken kan ha speciella minnen till speciella Gyllene Tider låtar som just de hoppas ska framföras … Ett annars helnöjt äldre svenskt sällskap undrar var Marie i växeln blev av? (Ja, var blev alla växlar av?)
Ramaskri hade det förmodligen blivit om Sommartider hade strukits. Inget Sommartider? Finns inte på kartan!
Allsångsfavoriten levereras som den näst sista låten bland de tre extra extranumrena. Den allra sista låten är så klart åter igen När alla vännerna gått hem – precis som det ska vara på Gyllene Tider spelning!
Visst kan man experimentera lite med nyheter, bara slutet är som det ska vara, då är alla konsertbesökarna nöjda. Och Gyllene Tider – de finns fortfarande på kartan!
Skriven 2019-07-11
Flickorna på TV 2 på Sofiero - Foto: Belinda Graham
