Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Mellan raderna
Regi: Olivier Assayas
I rollerna: Guillaume Canet, Juliette Binoche, Vincent Macaigne, Christa Théret, Nora Hamzawi
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-04-12
Olivier Assayas, produktiv, varierad och inte sällan intressant. På meritlistan finns sådant som flippat erotiska Demonlover, vemodiga familjedramat Sommarminnen och Moln över Sils Maria, om en krisande skådespelerska i ett avgörande karriärsögonblick.
Sedan kan regissören för övrigt även tillskrivas urtrista thrillern Boarding Gate med en av Tarantinos favoritskådisar Michael Madsen. Ingen vinnare direkt, men Mellan raderna borde rimligen bli det. Om den nu bara når rätt publik förstås. För det vore kanske inte alldeles rätt att hävda att det här är en film som lär tilltala det stora flertalet.
Den där sköna franska feelgoodkänslan välbekant från senare års succéer som En oväntad vänskap och Familjen Bélier saknas nämligen helt här. Istället är detta ett totalt konversationsorienterat drama med komiska nyanser som skärskådar internets påverkan på både kulturens väl och ve och världen i helhet. Allt via de olika aspekter huvudfigurerna för fram i både snärtiga punchlines och långa ordalag, för övrigt.
Dialogen i sin tur kör i det intellektuella, men ändå lätt greppbara spåret. Detta må låta trist, men snacket är på sitt sätt lika rappt som karaktärernas argumentering är tydlig, och de som själva eventuellt har funderingar kring dessa frågor lär känna sig en aning mer upplyst när eftertexterna rullat färdigt.
Sedan handlar det hela för all del om relationer också. Trassliga om än inte hysteriska sådana. Eller vad sägs om följande: konservative förläggaren Alain är gift med skådespelerskan Selena. Vad han inte vet är att frun sedan flera år tillbaka har en lössläppt relation med hans klient, författaren Leonard. Å andra sidan strular Alain sedan en tid tillbaka med förlagets unga inhyrda digitaliseringsguru Laure. Leonards fru Valérie vet naturligtvis i sin tur inget om makens äktenskapliga snedsteg eftersom hon är strängt upptagen med att vara pressekreterare åt en het politiker i valtagen. Eller det kanske hon gör ändå utan att säga något.
Skildringen av dessa inte helt friska relationer tillhör för övrigt filmens mera lustiga och underhållande inslag. Det faktum att alla som mer eller mindre berörs av otroheten verkar inta en rationell ståndpunkt ger upphov till en del subtil humor. Ärlighet varar längst, tycker till exempel Leonard när han erkänner sin sex år långa affär precis när allt tagit slut. Som om det räcker med att vara ärlig för att allt ska bli okej i slutänden. Men Valérie verkar mest rycka på axlarna. Ett lite småskruvat scenario, kan tyckas.
Fast denna pragmatiska hållning till fysiska relationer vid sidan om ger förstås mer tid till de intellektuella diskussionerna för dessa tämligen självupptagna individer. Varför rocka båten med obehagligt prat om vikten av att inte hamna i säng med andra när världen väntar på en lösning på kulturens överlevnad i det digitala tidevarvet, tycks Assayas vilja säga.
Sedan struntar han av allt att döma fullständigt i om någon väljer att kalla hans film för teatralisk, navelskådande och/eller pretentiös. Vilket i det här fallet känns som en rätt uppfriskande inställning. För säga vad man vill, men inspirerat och oväntat underhållande på ett smått insnöat sätt är det här faktiskt.
Skriven 2019-04-09
