PER SCHLINGMANN, Harpsund tur och retur (Piratförlaget)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

En gång i tiden på Alliansens Hedenhös var Per Schlingmann chefsstrateg för Fredrik Reinfeldt, och något av en designer bakom De Nya Moderaterna. Men det var då det. I dessa dagar när den före detta chefen öppnat färdigt sitt hjärta, och tjänar multum som föreläsare istället ägnar sig Schlingmann åt att utnyttja sin kunskap för politik bakom kulisserna och tillfredsställa sin skrivarådra på en och samma gång.

En fristående fortsättning

Och det går ju faktiskt rätt bra. Den första och tillika hyfsat mottagna romanen I maktens öga har precis haft premiär som tv-serie på Viaplay under titeln Den inre cirkeln. Dessvärre sågades serien längs med fotknölarna av Kulturnyheterna, men det behöver nödvändigtvis inte betyda något. För historien fortsätter likväl. Harpsund tur och retur är dock fristående, så de som liksom undertecknad inte läst föregångaren behöver inte oroa sig.

Kullkastade planer

När historien tar sin början står Statsminister Elvira Kropp i begrepp att lämna över statsministerpinnen till sin partner, Miljöministern Ann-Louise Hegel. Men så efter ett fall i en trappa kommer det fram i en rutinkontroll att den politiska kronprinsessan lider av begynnande demens. Plötsligt kullkastas alla planer, och ett politiskt vakuum uppstår.

En kvinnlig treenighet och en mutkolv

Alla frågar sig vem som ska ta den tomma platsen Hegel lämnar efter sig, och vissa agerar därefter. Som den mutanklagade partikollegan David Ehrling, som oväntat får chansen att vädra morgonluft. Stödet i partidistrikten är ju alltjämt stort, så han tar sedermera kontakt med en krass bedagad spinndoktor, som kan addera lite fula knep till (politiker)mixen.

Fast Elvira Kropp har knappast Ehrling i åtanke som ersättare. Istället vill hon satsa på en kvinnlig treenighet, som kan ta Sverige åt ett modernare och mer jämställt håll. Förstavalet som Statsminister stavas Gina Besic, ambitiös partisekreterare, och som hennes adjutanter värvas Astrid Pahlawi, stjärnreporter på hittepåbladet Kvällspressen och Lena Nilsdotter, tidigare lojal pressekreterare till ovanämnde Ehrling.

Vill veta vad som händer härnäst

Ja, också blåser det upp till landsortsuppror när den imaginära Sverigebanken aviserar att de ska lägga ner hälften av sina kontor, och mitt i allt detta kaos blir en ung kvinnlig mjölkbonde galjonsfigur.

Så långt själva upplägget. Därefter tar det smutsiga spelet sin början, och utan att nu på något sätt hajpa det hela får man säga att historien ter sig hyfsat spännande. För i alla fall i egenskap av politiskt nörd vill man ju faktiskt veta vad som händer härnäst, och det måste väl betyda något.

Mer kött på benen hade inte skadat

Dock är jag beredd att instämma i den kritik som vissa kollegor framfört om Schlingmanns verk, nämligen att karaktärernas personteckningar lämnar en del att önska. Skildringen som helhet blir för platt och ytlig, helt enkelt. Nu efterlyser jag på intet sätt något enormt djupodlande rotande i figurernas själsliv på bekostnad av ett rappt yttre händelseförlopp, men lite mer kött på benen än det som bjuds här hade inte skadat.

För om Schlingmann lagt ner kanske hälften så mycket tid på denna uppgift som att räkna upp varumärken här och där hade helheten förmodligen lyfts avsevärt.

Skriven 2019-03-25