Klicka på bilden, för att se hela bilden
Rod Stewart, Cliff Richard och Status Quos Francis Rossi. Alla medverkar de på Bonnie Tylers nya och tillika sjuttonde album, och det är också det ämne som kraftigt dominerar samtalet när hon ringer upp från hemmet i Wales. Sångerskan är mäkta stolt över sina världsberömda sångpartners medverkan, och berättar mer än gärna om detaljerna kring detta samtidigt som hon inte sticker under stol med att det inte fanns någon som direkt tanke om hur detta nya verk skulle låta initialt.
Pensionerad producentcomeback
– Nej, jag hade inte en aning, erkänner hon. Jag hade inte ens tänkt göra ett album till, det bara kom till mig av en händelse när en vän skrev några nya sånger till mig.
Vännen ifråga var en viss Kevin Dunne, låtskrivare och gemensam bekant med producenten David Mackay, som en gång i tiden producerade Tylers allra första album The World Starts Tonight. För fyrtiotvå år sedan, bör tilläggas. Mackay, som var som mest aktiv på sjuttio- och det tidiga åttiotalet har även bland annat folk som Cilla Black, Johnny Logan, The New Seekers och just Cliff Richard på meritlistan, är sedan länge pensionerad. Men för Bonnie gjorde han tillfällig comeback.
Sång av Barry Gibb
– Kevin skrev de där första sångerna med David, så det var tack vare honom vi träffades igen. Vi hade inte träffats på fyrtio år, men det kändes som om vi aldrig hade varit isär. Han gjorde ett fantastiskt jobb. Han har så mycket kunskap om musik efter att ha gjort hundratals skivor
Bonnie berättar vidare att David Mackay i sin tur är vän med Barry Gibb, så han frågade honom om det fanns någon sång på lager. ”Ta inte ut något i förskott,” varnade Mackay. ”Men man vet aldrig…”
Rod Stewart och Battle of the Sexes
– Sedan råkade Francis Rossi höra demorna jag gjort med David, och därefter åkte jag till Barbados med Cliff Richard och en kille som råkar vara bäste vän med Rod Stewart. ”Well, kan du inte fråga honom om han vill göra en duett med mig?”. Så han sade att han skulle skicka ett e-mejl till Rod.
Därefter behövde Bonnie ”rätt låt”, och den kom till slut från Smokies originalsångare Chris Norman under titeln Battle of the Sexes. Rod i sin tur återkom ett par dagar efter att ha hört den, och resten är historia.
– Rod sade han älskade den och ville göra den med mig. Jag blev alldeles häpen när jag fick reda på det. Jag befann mig i sjunde himlen.
Oh my God, utbrast Cliff Richard
– Hur kom Cliff Richard in i bilden då? Du är ju vän med honom?
– Jag och min man var ut på middag i Algarve med honom där vi båda har hus, och då frågade jag om han ville höra de nya sångerna. Så vi gick hem till oss, och då satte jag först på Barry Gibblåten, sedan den med Francis Rossi och slutligen den med Rod Stewart. ”Oh my God, Rod också”, utbrast Cliff. Vi skulle också kunna göra en duett. Så länge vi hittar den bästa sången vi kan.
Ed Sheerans låtskrivarpartner
Av alla Bonnies samarbetspartners att döma bekräftas onekligen att gammal verkligen är äldst, men det finns i alla fall ett namn i sällskapet denna gång som trots allt tillhör det yngre gardet. Namnet är Amy Wedge, respekterad singer/songwriter och soloartist. Fast för det stora flertalet är hon mest känd som låtskrivarpartner till självaste Ed Sheeran.
– Min bror Paul är vän med henne. Hon bad om min e-mailadress, och inom bara ett par dagar skickade hon mig ett par underbara sånger. Sedan kom Older – tack för den ha ha – men jag är ju äldre nu så den var helt rätt för mig. Oh my god, den är så vacker. och nu har den börjat fastna hos många också.
Variation och Jim Steinman
Between the Earth and the Stars är en tämligen varierad skiva, och det precis så så Bonnie vill ha det. Det är ballader, blues och rock om vartannat. En sammanfattning av vad hon från och till alltid gjort, helt enkelt. Samtidigt har den sextiosjuåriga sångerskan faktiskt gjort en del dramatiska hopp stilmässigt genom åren, och aldrig har väl kontrasten varit så stor som när hon lämnade sitt brittiskt hemvävda popcountrysound för Meat Loaf-producenten Jim Steinmans mäktigt pompösa arenarock, vilket bland annat ledde till megahitsen Total Eclipse of the Heart och Holding Out for a Hero.
– Det var min idé att ta det steget, och det var urhäftigt. Han hade skrivit musiken innan jag kom in i bilden och gett den till Meat Loaf. Men så kom de i konflikt med varandra på samma gång som han tappade rösten, så då tog jag över. Jim trodde verkligen på min röst.
Ville inte bli kändis
– Denna lyckträff inträffade ju på åttiotalet, men du slog igenom redan på sjuttiotalet, och har sedan egentligen aldrig försvunnit som så många andra. Vad är din egen förklaring till det?
– Jag har alltid sjungit live. Det är något jag älskar, och jag älskar branschen. Jag började sjunga för att jag ville bli sångerska, inte för att jag ville bli kändis.
Skriven 2019-03-25