Klicka på bilden, för att se hela bilden
Mordhot mot Hollywoods juridiska representant i Sverige, flera mordhot mot Antipiratbyråns jurist, intrång på polisens, regeringens och Antipiratbyråns hemsidor. Allt detta för att någon försöker göra något åt den parasiterande verksamhet som fildelningen av upphovsskyddad material utgör. Och vad händer. Inte mycket. Bösset bakom hoten och sabotagen gömmer sig bakom sin anonymitet medan myndigheterna kör vidare i flathetens tecken. Samtidigt låter media, däribland Aftonbladet, representanter från Piratbyrån, Piratpartiet, Pirate Bay, Syndikalisterna med flera suspekta organisationer i stort sett få sjunga nätstöldens lov oemotsagda i artikel efter artikel.
Men inte nog med det, till och med i förment seriösa analyser (som den av Oisin Cantwell i Aftonbladet den 22 juni) som utger sig för att vara neutrala argumenterar AB som en tioåring som känner sig förfördelad för att någon vågar säga ifrån. ”Piratkopieringen är ett självklart sätt att utnyttja den nya tekniken” – Det kan hända, men det betyder inte att det är rätt i något avseende. Nej, AB med flera borde skippa revolutionsromantiken och bekymra sig mer för Piratmaffians djupt odemokratiska metoder och offrena för deras framfart än eventuella intrång i brottslingarnas integritet, så hade vi kanske kunnat få till en vettig debatt. Det är inget fel på tekniken, men att vuxna bildade människor som i egenskap av företrädare för media borde veta bättre inte kan medge att stöld är stöld även på nätet är inget annat än sorgligt patetiskt och skrattretande populistiskt.
skriven 2006-06-26