Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Clint Eastwood,
I rollerna: Clint Eastwood, Bradley Cooper, Taissa Farmiga, Michael Pena, Manny Montana
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2019-01-25
Tänk att om fyra år har det gått ett halvt sekel sedan Clint Eastwood började regissera sina och andras filmer. Vi skriver 1973 när han signerade sina två första filmer “Mannen med oxpiskan” och “Breezy”som bägge gav en vink om vad som komma skulle.
Jag var i Hollywood 1973 när Breezy gjorde ett blygsamt väsen av sig på repertoaren. Publikgensvaret var si-så-där medan kritikerna redan då såg Clintans kapacitet bakom kameran. Det handlade om en medeålders affärsman (William Holden) som blir förälskad i en hippietjej (Kay Lenz), och redan då tycke man sig känna hur förkärleken till åldersrelationer genomsyrade Clintans intressesfär. Nu vid 88 års ålder skriver han fortfarande ut kvitton på detta faktum i rollen som historiens äldste knarksmugglare Earl Stone.
Vi förstår tidigt i handlingen (2005) att Earl var och fortfarande är en charmör och livsnjutare, som gått vilse i äktenskapet och fortfarande hellre festar och jobbar med sin affärsrörelse att odla och sälja blommor. Till och med dotterns bröllop får stå tillbaka för barens frestelser. Dottern Iris spelas förresten av Clints verkliga dotter Alison och eftersom sonen Kyle också är skådespelare är återväxten tillsynes säkrad. Nåväl när Earl får tillfälle att ekonomiskt återbetala all den besvikelse han gett sin familj är han beredd att betala priset genom att bli knarkkurir till en kartell. Vilken polis skulle stoppa en gammal mysfarbror som tycker om att rulla vidare på de amerikanska vägarna ännu vid 90 års ålder?
Det är alltså en roadmovie med klart lysande moraliska infallsvinklar vi får oss till livs av Clintan den här gången. Att Earl inte lider av vare sig moraliska skrupler eller något intellektuellt handikapp står tidigt klart. Med ålderns rätt är han negativ till internet och andra moderna påfund, men som gammal Koreaveteran är han van att kunna ta för sig i livets hårda skola. För min del är Clintans budskap glasklart, att han vet vad han gör och mycket riktigt också är beredd att svara för sina gärningar om det går åt pipan. Vilket det också gör tack vare Bradley Coopers knarkpolis. Cooper är på gång att få en Oscar i år, men här får han finna sig i att spela andrafiolen till Eastwood som dominerar både framför och bakom kameran hela vägen.
Jag hoppas detta blir Clint Eastwoods värdiga sorti åtminstone framför kameran när han nu inte satte punkt med Grand Torino. The Mule är nämligen till fullo en arbetsseger av honom på alla fronter, och man tänker inte på att historien ibland fungerar på konstgjord andning. Clint Eastwood är kanske den siste aktive aktören från vad som brukar kallas stjärnornas Hollywood.
Skriven 2019-01-24
