AVANTASIA – nu vill Tobias Sammet låta intuitionen styra

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Han är uttalat jordnära, vanlig och allmänt betraktad som en av rockvärldens mest sympatiska figurer, men Tobias Sammet är också initiativtagare till en av Europas mest framgångsrika metalkonstellationer. Eller man kanska hellre ska beteckna Avantasia som ett rockoperaprojekt av det storslagna slaget. För lika pampig som musiken är, lika stjärnspäckad är gästlistan både på scen som på skiva, och nya albumet Moonglow utgör inget undantag i det avseendet. Mr Bigs Eric Martin, Queensryches ex-vokalist Geoff Tate Magnums frontman Bob Catley och danska Pretty Maids Ronnie Atkins är bara några av alla de som förgyller den nya sångsamlingen med sin närvaro

– Ja, så är det absolut, kommenterar den ödmjuke tysken. Det är både fantastiskt och inspirerande att arbeta med folk som har olika förmågor, det förstärker min kreativitet. Samtidigt är det så att de här människorna har inspirerat massor av metalfans, så för mig som låtskrivare är det en gåva att få låta dem skina.

Inspiration från Tim Burton

Med detta sagt var det enligt Tobias nödvändigt att de enskilda sångerna även denna gång passade in i en konceptuell helhet. Dock handlade det inte så mycket om olika karaktärer och en rak handling den här gången som annars. Inspiration hämtades från regissören Tim Burton och författare som Algernon Blackwood och Arthur Machen, britter som tidigt skrev om skräck och det övernaturliga.

– Men Moonglow är inte något vanligt spökmysterium. Jag levererar punkter utan att koppla samman dem. Man ska aldrig berätta allt, det ska finnas något kvar för publiken att tolka. Dessutom ville jag inte skriva om någon särskild person den här gången. Däremot ville jag kittla och stimulera fantasin hos folk och få helheten att gå ihop och vara begriplig.

Mest personliga och allvarliga hittills

– Hur ser du annars på den här skivan i förhållande till tidigare släppt under Avantasias flagg?

– Well, det är definitivt ett Avantasiaalbum. Det är väldigt diversifierat, kanske det mest diversifierade hittills. Men det är också en skiva mer präglat av utsmyckningar än någonsin. Eftersom jag hade tid på mig kunde jag gå tillbaka och förbättra om jag kände för det. Sedan vad gäller texterna; även om det är ett konceptalbum är det här förmodligen det mest personliga och allvarliga jag gjort, det finns mycket av mig själv i den här skivan.

Inte en del av ett maskineri

Tobias berättar att inspelningen av albumet avslutades i slutet på oktober förra året efter en ovanligt lång kreativ process. Sångaren säger att att han inte kan minnas när han kunnat ta så god tid på sig för att göra en skiva senast. Det fanns ingen deadline eftersom skivkontraktet både för Avantasia och hans första band Edguy hade nått vägens ände. Så han bestämde sig för att ta en paus. Ett hektiskt turnerande och en strid ström av fullängdare hade sett dagens ljus ända sedan Edguys debut släpptes 1997, det hade blivit dags att bara ta det lugnt ett tag.

– Jag vill inte bara vara en del av ett maskineri eller att människor ser mig som en maskin som bara producerar hela tiden. Så den här gången slappade jag bara i min hemmastudio ett tag. Det kändes skönt och säkert att det inte fanns något beslut att det skulle resultera i något, och det var då idéerna bara började flöda ur mig.

Ge sig hän till historien

– Du brukar ju alltid bara hoppa från det ena projektet till det andra, men den här gången låter det på dig som om du kände dig ganska sliten?

– Ja, jag kom hem från en turné och insåg hur mycket jag faktiskt gjort. Det var då jag förstod att jag levt upp till någon annans dröm, så jag kända att jag behövde lätta på trycket. Men det var inte som om att det var synd om mig, jag var inte någon ”stackars liten kyckling”. Det var mer så att jag kunde ta mig tid att skriva ner mina tankar, ge mig hän till historien, och föra över dem till en karaktärsdriven story.

Behövde kreativ frihet

I år är det tjugo år sedan Avantasia bildades, och att hävda att Tobias Sammet är tacksam vore ett understatement. För allra minst han själv kunde tro att detta sidoprojekt skulle växa till en av Europas största ”hårdrocksinstitutioner” då det begav sig. Det var en engångsdröm, som han själv uttrycker saken.

– Jag ville koncentrera mig på rockoperagrejen, men jag hade ingen tanke på att hålla igång Avantasia som en levande enhet. Fast sedan efter att ha gjort de två Metal Operaskivorna gjorde jag tre plattor med Edguy, och därefter behövde jag känna lite kreativ frihet. Jag älskar att vara i ett band, men jag behövde tänka utanför boxen utan att behöva göra andra människor glada.

Förväntningar skapar utbrändhet

– Och inte behöver man förklara sig då heller?

– Nej, man tar besluten, och ingen ifrågasätter dem. Jag kan till och med arbeta med andra sångare utan att behöva anpassa mig. Fast jag har ingen aning om var Avantasia befinner sig om fem år. Jag tänker inte låta rutiner förstöra min intuition. När man är ung musiker har man alltid en massa idéer, det är turnerande här, en festival där, och det är kul ett tag. Sedan förväntar sig folk det, och då bränner man ut sig. För egen del tänker jag aldrig vandra på den stigen. Däremot kommer jag att ta en helikopterlicens eller åka till Tibet om jag känner för det.

Tillbakadragen, osynlig och blyg

– Ändå går det inte att komma ifrån att du är väldigt aktiv rent professionellt. Fast samtidigt håller du väldigt låg profil när du inte pratar om ny musik eller står på scen?

– Yeah, jag lever ett väldigt tillbakadraget liv. Jag försöker vara osynlig, Saken är den att när jag inte står på scen är jag väldigt blyg, och det vet folk som känner mig. När jag är för mig själv kan jag mycket väl bara sitta och mata fåglarna eller något sådant.

Skriven 2019-01-24