Klicka på bilden, för att se hela bilden
I april 2017 basunerades det ut att Siobhan Fahey efter hela tjugonio år ställt in sig i Bananaramaledet igen och återupptagit samarbetet med sina gamla väninnor Sara Dallin och Keren Woodward. En utsåld turné på tjugotre gig genom Storbritannien genomfördes, vilket alltså resulterade i detta dubbelalbum.
Trevligt snarare än upphetsande
Själva återföreningen i sig måste dock anses som betydligt mer sensationell än detta tillplattade verk. Trevligt snarare än överdrivet upphetsande och överlag tämligen jämntjockt och standardiserat blir domen, och om något påminns man om varför liveskivor inte direkt är min kopp av te när skapelsen ifråga snurrar i spelaren.
God stämsångsform
Fast det ska ändå inte förnekas att det inte låter så tokigt. Damernas backas upp av ett förväntat kompetent band som uppenbarligen fått instruktioner om att inte överrösta det vokala. Vilket man tacksamt noterar. Trion uppvisar nämligen gammal god form vad gäller stämsången.
Hitspäckat med föga partystämning
Så överdrivet mycket livekänsla finns emellertid inte i det här. Det är inte direkt så att man känner någon partystämning i denna upptagning. Istället kommer man på sig med att tänka att det är rätt poänglöst att lyssna på det här. Varför inte plocka fram något av studioalbumen istället?
Men hitspäckat så det räcker och blir över är det hela förstås. Sådant som Robert De Niro’s Waiting, A Trick of the Night, Cruel Summer, I Heard a Rumour och Love In the First Degree är trots allt alla veritabla popklassiker.
Onödig release
Det görs med andra ord alldeles för lite sådant här nuförtiden, men den som känner sig sugen rekommenderas att inhandla en av trions många Greatest Hits-skivor istället för denna i ärlighetens namn rätt onödiga release.
Skriven 2019-01-18
