Klicka på bilden, för att se hela bilden
Gratistidningen City Malmö-Lund skrev av någon anledning inte om EDVARD!. De föredrog visst att idag skriva om några unga tjejer i Lund som gjort en serie om…tjejer. Det vill säga, den typ av serier – och artiklar – det går tretton på dussinet av idag. Folk tror fortfarande att det bara är killar som gör och läser serier – när det i realiteten nästan är fler tjejer som gör serier. Åtminstone verkar det så i media. Att kvalitet och skicklighet inte har något med könet att göra verkar de strunta i, men herregud – det går ju inte att könskvotera kultur.
Jag läser City i stort sett varje dag, och på seriesidan går Malin Billers strippar. De gillar jag och hon medverkar ju även i EDVARD! Men i City finns även vad jag gissar är världens sämsta serie. Nej, det är inte Plåstra, vilken annars är en stark kandidat.
Jag pratar om Pet o Panty.
Troligen det värsta jag sett.
Tecknad i något slags 70/80-tals-modeillustrationsstil, fast mer amatörmässigt och sterilt. Och personerna har ibland alvöron – av någon anledning. Vem som är Pet och vem som är Panty vet jag inte, och det framgår aldrig riktigt vad de gör och vad allt går ut på.
Oftast handlar serien bara om att personerna slänger ur sig feministiska klyschor.
Ofta blir det en massa politiskt korrekta klyschor som spottas ut. Eller gamla vänsterklyschor.
Ibland görs det försök till humor. Det går inte så bra. I dagens stripp görs ett försök till ordvits. Huvudpersonen går in i en hälsokostaffär och ber om att få köpa lite hälsa.
Det är fantastiskt uselt.
Pet o Panty görs av en som heter Mim Sörensson och som bor i Göteborg. Hon har även en hemsida. Jag tänker inte länka till den. För det här är världens sämsta serie.
skriven 2009-03-06
Du kanske gillar:
GUNNAR KRANTZ – serieprofilens nostalgitripp om ett svenskt serieimperium på 80-talet
DAWIT ISAAK-BIBLIOTEKET – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv
AGENT X-9 – femtio år av spänning
Barry Lyndon och skatten: kulturskatten och den vi tvingas att betala till folk som borde livnära sig på något annat än det de bränner våra skattepengar på.
