Klicka på bilden, för att se hela bilden
De senaste åren har de svarta rubrikerna avlöst varandra. Det har handlat om krigsinsatser i privat regi, säkerhetsfolk som begått övergrepp, legoknektar med alldeles för stora befogenheter och försök att dölja missgärningar, och det mesta har allt som oftast haft Afghanistan och Irak som spelplats. Men vad är egentligen bakgrunden till denna expansion av diverse säkerhetsföretag på senare år och vad döljer sig bakom de nedslående artiklarna i tidningarna?
De som undrar bör med fördel sluka Stephen Armstrongs ofta skrämmande vittnesmål och djupdykning i frågan. Britten, vars alster regelbundet figurerar i bland annat The Guardian, GQ och Sunday Times målar upp en bild som inte alltid nödvändigtvis känns direkt ny, men han ger i alla fall en helhetsbild som sätter ljus på bakgrunden till den privata militarismen, beskriver de komplexa sammanhangen och låter läsarna förfasa sig över den grad av lössläppthet de nya aktörerna på fältet fått i relation till sitt förhållande till de statliga militära ”arbetsgivarna”.
Bokens utgångspunkt tas i det blodiga fiasko som skildras i Ridley Scotts realistiska krigsfilmsklassiker Black Hawk Down. Det amerikanska ingripandet i Somalia skulle nämligen få mer långtgående konsekvenser än vad någon kunde ana då det begav sig 1993. När bilderna på lemlästade kroppar som släpades genom Mogadishus gator kablades ut över världen startade en het debatt på den amerikanska hemmaplanen om varför unga soldater ska behöva dö i ett främmande land ”ingen hört talas om”. Redan här krattades manegen för privata initiativ, och på hösten samma år registrerades företaget Executive Outcomes i London av två herrar med relevanta erfarenheter i brittiska SAS och Sydafrikas statliga säkerhetsstyrka. Enligt Armstrong var det just EO som bröt isen när det gäller framväxten av den mer företagsuppbyggda formen av säkerhetstjänster.
Fast grogrunden fanns där förstås sedan tidigare, och ett par kapitel ägnas därför åt att sammanlänka det förflutnas mera löst sammanflätade kontaktnät av frilansande legoknektar som engagerades av både privata intressenter och regeringar för diverse uppdrag från sextiotalet och framåt i framförallt Afrika. Detta är givetvis nödvändigt för helhetens skull, men om nu sanningen ska fram är det först när Armstrong börjar avhandla nutidens bokstavligt talat explosiva expansion i samband med USA:s invasioner av Afghanistan och Irak som det hetta till på allvar.
Det är vid denna tid Bushadministrationen med Donald Rumsfeld och Dick Cheney i spetsen officiellt börjar vurma för privata insatser på det militära området, varpå framväxten av företag som ArmorGroup, Blackwater, DynCorp och Erinys stimuleras. Här gör författaren sitt bästa för att täcka in alla aspekter av denna industri för att på något sätt ge en helhetsbild av en företeelse som i ärlighetens namn inte direkt utvecklats på bästa sätt. Armstong skriver om säkerhetsföretag som lovar potentiella arbetstagare runt och håller tunt på de flesta plan, tendenser att salta fakturorna, om deras ovilja att ta sitt ansvar både gentemot sina anställda och efterlevande. För att inte tala om de övergrepp, nedskjutningar och blodiga vilda västernscener – typ den ökända incidenten i Bagdad 2007, då Blackwatermän i en konvoj av ren nervositet började skjuta besinningslöst omkring sig på öppen gata i Bagdad 2007, och dödade sjutton civila – som präglat deras gärning.
Därmed inte sagt att alla säkerhetsföretag missköter sig på alla punkter, men att det finns stora problem illustrerar Armstrong med all önskvärd tydlighet. Han håller relativt låg profil med att skriva läsaren på näsan, men man kan tidvis nästan se hur han tagit sig för pannan under arbetets gång.
Fast faktum kvarstår, bolagiserad militär verksamhet är här för att stanna. Alla komprometterande avslöjanden tycks inte ha påverkat utvecklingen ett dugg. Men så finns det också mycket pengar att hämta. Enligt Armstrong omsätter branschen trettio miljarder varje år. I dollar. Dessutom tillkommer ständigt nya nischer. Säkerhetszoner för företag som etablerar sig i oroshärdar är en. Bevakning och infiltration på den västliga hemmaplanen av diverse extremister en annan. Möjligheterna tycks vara oändliga.
Vad blir då författarens dom? Well, han ger faktiskt lite överraskande några rimliga exempel på att det i vissa fall kan vara en acceptabel lösning att anlita en privat säkerhetsaktör. Om de hålls i ett tydligt fast järngrepp, det vill säga. Problemet är bara det att det är just ett sådant som saknas. Samtidigt är bokens kontenta att bolagens vilja att själva disciplinera sina anställda är minimal, det ansvaret skjuts över på myndigheter och regeringar. Vilket naturligtvis lätt kan få en att tappa ytterligare tro på framtiden. Sorgligt, men sant skulle man kunna säga.
skriven 2012-09-13
Du kanske gillar:
KATHARINA ORAVSKY SANDSTRÖM : FLAMINGOKVINDEN: FORTAELLINGER OM MENNESKER, HELBRED OG ARBEJDSLIV
SUZANNE COLLINS : BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR
MARY L. TRUMP : TOO MUCH AND NEVER ENOUGH – karaktärsmord med seriositet där bilden av framgång välförtjänt rivs ner
RICK RIORDAN : OLYMPENS HJÄLTAR – myternas mästare i högform med Olympens hjältar
