En sinnessvagt snedvriden fildelningsdebatt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Den här krönikan borde egentligen handla om mina senaste sköna musikupplevelser eller dito nyheter, Det hade liksom varit roligare. Men efter att ha tagit del av den totalt sinnessvaga debatten om den illegala nedladdningen de senaste månaderna känner jag mig manad att göra ett inlägg som inte svamlar bort tjyvarnas ansvar.

Är det för mycket begärt att kreativa människor får betalt för sitt jobb? Många, inklusive en hel del av mina moraliskt bankrutta kollegor – ni vet vilka ni är – tycker uppenbarligen det. Åtminstone alla de som av allt att döma verkar ha i det närmaste ensamrätt på utrymmet på debatt- och kultursidorna. Att många debatter är snedvridna är inget nytt, men sällan har ett ämne präglats av så mycket ensidighet och märkliga värderingar som den om fildelning. Det tycks inte finnas några gränser för hur mycket nätjuvarnas tilltag kan rättfärdigas. Trist bara att argumenten är så patetiskt irrelevanta att de egentligen inte förtjänar att kommenteras. Det lustiga i sammanhanget är nämligen att förespråkarna för denna illegala vilda västernmentalitet inte ens brukar ge ett motargument när jag påstår att att det är stöld vi talar om.

Istället får man oftast höra en massa revolutionsromantiskt mumbo jumbo om att alla ska ha lika stor tillgång till musik, film, spel eller vad det nu kan gälla. Att det handlar om en klassfråga är också en populär floskel. Dessutom behöver inte U2 och deras gelikar få betalt längre eftersom de är så rika ändå. Att sedan de intäkter som kommer in från storsäljarna i många fall används för att signa nya akter pratar ingen om. Inte heller skänker någon en tanke på att även små artister och bolag drabbas För att lägga ihop två och två tycks vara en omöjlig slutledning att dra för många. Mest uttjatad är emellertid den klassiska bilden av den lilla kulturälskarens kamp mot det stora elaka skiv- eller filmbolaget. I dessa dagar är nyttjandet av denna gäspiga klyscha knappast förvånande. För storbolag betraktas ju per automatik som suspekta. Inte minst får man jämt höra att det tröttsamma ältandet om att artisterna ändå får så liten del av försäljningskakan, och därför gör det ingenting om man stjäler deras musik. Vilket naturligtvis är ett mer än lovligt imbecillt argument eftersom ingen inblandad får en spänn om den laddas ner gratis.

Vilket osökt tar oss tillbaka där vi började. För vad fildelning i slutänden handlar om är stöld. Detta kan inte nog upprepas. Därför är jag självklart den förste att applådera om lagen mot illegal uppladdning och spridning av upphovsskyddat material utökas med en motsvarande dito vad beträffar nedladdning. Musik är inte gratis manna som faller från himlen. Det finns människor av kött och blod bakom den musikaliska fasaden. Vill artister ge bort sina alster i egen regi, be my guest. Men man får förutsätta att den som väljer att verka via de vanliga distributionskanalerna vill ha betalt. Femhundra jobb i branschen har försvunnit sedan 2001, och fler lär det bli om utvecklingen fortsätter i samma takt. Självklart har inte allt med nätstölderna att göra, men att merparten av förlusterna kan härledas dit råder det knappast någon tvekan om. Därför är det heller inte mer än rätt att notoriska fildelare åker på saftiga skadestånd när de tas på bar gärning med byxorna nere.

skriven 2005-04-13

Du kanske gillar:

Våra samarbetspartners