KINKY BOOTS, Adelphi Theatre, London den 29 december 2018

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Jerry Mitchell
Text och musik: Cyndi Lauper
Baserad på bok av Harvey Fierstein
Medverkande: Simon-Anthony Rhoden, Oliver Tompsett, Natalie McQueen, Sean Needham, Cordelia Farnworth, Anthony Reed, Jak Allen-Anderson, Jeb Berry, Louis Clarke-Clare, Daniel Downing, Jemal Felix, Tom Scanlon
Koreografi: David Rockwell
Kostym: Gregg Barnes

På turné i Storbritanien 2019:
CANTERBURY MARLOWE THEATRE
CANTERBURY
14 - 26 JANUARY 2019

REGENT THEATRE
STOKE-ON-TRENT
29 JANUARY - 9 FEBRUARY 2019

VENUE CYMRU
LLANDUDNO
11 - 16 FEBRUARY 2019

NEW THEATRE
OXFORD
18 - 23 FEBRUARY 2019

BRISTOL HIPPODROME
BRISTOL
25 FEBRUARY - 9 MARCH 2019

BIRMINGHAM HIPPODROME
BIRMINGHAM
11 - 23 MARCH 2019

LIVERPOOL EMPIRE
LIVERPOOL
26 MARCH - 6 APRIL 2019

LEEDS GRAND
LEEDS
9 - 20 APRIL 2019

HIS MAJESTY'S THEATRE
ABERDEEN
23 APRIL - 4 MAY 2019

KINGS THEATRE
GLASGOW
7 - 18 MAY 2019

THEATRE ROYAL
NOTTINGHAM
27 MAY - 8 JUNE 2019

LYCEUM THEATRE
SHEFFIELD
11 - 22 JUNE 2019

SUNDERLAND EMPIRE
SUNDERLAND
25 JUNE - 6 JULY 2019

THEATRE ROYAL
PLYMOUTH
9 - 20 JULY 2019

WALES MILLENNIUM CENTRE
CARDIFF
22 JULY - 3 AUGUST 2019

BORD GAIS ENERGY THEATRE
DUBLIN
19 - 31 AUGUST 2019

MAYFLOWER THEATRE
SOUTHAMPTON
3 - 14 SEPTEMBER 2019

THEATRE ROYAL
NORWICH
17 - 28 SEPTEMBER 2019

OPERA HOUSE
BLACKPOOL
1 - 12 OCTOBER 2019

ALHAMBRA THEATRE
BRADFORD
15 - 26 OCTOBER 2019

MILTON KEYNES THEATRE
MILTON KEYNES
28 OCTOBER - 9 NOVEMBER 2019

HULL NEW THEATRE
HULL
12 - 23 NOVEMBER 2019

Kinky Boots hade premiär i Chicago 2012, och året därpå på Broadway där den efter viss initial kräftgång blev en succé. Tretton Tony-nomineringar och sex statyetter blev resultatet när det skulle göras bokslut efter första säsongen. En triumf inte minst för åttiotalsikonen Cyndi Lauper, som blev den första kvinnan någonsin att vinna priset för bästa musik. Välförtjänt, kan jag verkligen tycka. Det finne flera starka sånger som uppvisar den mångsysslande sångerskans goda popsenisbilitet i slagkraftigt gedigen form.

Londonpremiär före Malmö

Tre år senare, den 3 september 2016 var det så dags för Norden-premiär i Malmö på Malmö Opera. Innan dess hann emellertid London ha premiär på sin sedermera också generöst prisbelönta uppsättning, och det är alltså denna den här recensionen avser. Fast nu är det slut. Efter mer än 1.400 föreställningar. Lördagen den 12 januari är sista speldagen. Sedan drar man vidare på turné runt om i Storbrittanien. Så än är det trots allt inte försent att se Kinky Boots på engelsk mar. Se infon här intill för en fullständig turnéplan.

Färgsprakande rolig och tänkvärd

Vi talar stor succé således, vilket bara är logiskt. För låt mig redan här slå fast att det här är en färgsprakande, livsbejakande, väldigt rolig och för all del också tänkvärd musikal. Välgjort och tjusigt, rent allmänt är det här också. För att inte tala om välspelat.

Skofabrik på dekis

Men handlingen då? Tja, ytligt sett kretsar den kring en skofabrik på dekis i Storbritanniens geografiska hjärta Northampton, som behöver räddas från konkursen. Men den handlar kanske allra mest om två män som visar sig ha något gemensamt trots att de är totalt olika.

Ett par röda högklackade

Charlie är fjärde generationen i skofamiljen Price. Han ska ta över företaget från sin far när tiden är inne. Är det i alla fall tänkt. Samtidigt i London kan en annan liten gosse också relatera till skor. Fast han har fallit för ett par röda högklackade, något hans strikte far inte vill veta av.

Pappan avlider

Snabbt hopp till nutid följer. Charlie har ihop det med överspända karriäristen Nicola, och står i begrepp att flytta till London med henne. Han hinner dock inte mer än installera sig där förrän pappan avlider.

Lösning satsa på nischmarknad

Avgörandets stund är inne. Det har blivit dags att välja: ett nytt liv i huvudstaden eller motvilligt följa faderns önskan. Det blir det sistnämnda. Problemet är bara att företaget är konkursfärdigt.Vad göra? Satsa på en nischmarknad, såklart. Idén kommer från en av de kvinnliga anställda som skäller ut Charlie efter noter när beskedet att hon och många andra måste avskedas på grund av ekonomins realiteter.

Höga klackar bär inte

Sålunda korsas Charlies vägar med en viss Lola – ja, hon är den ovanämnde gossen som vuxen – på ett dramatiskt sätt, och det är då han upptäcker att over-the-top skor med höga klackar inte är gjorda för att bära en mans vikt. En nisch om något, tänker den pressade skofabrikanten så småningom, och föreslår ett samarbete där Lola skulle fungera som designer.

Gränslös kollektion

Hon accepterar till slut erbjudandet med tvekan och förklarar sjungande att sex-appealen är viktigast när man ska designa den här typen av skor. ”Sex is in the Heel” förklarar hon, och lovar bidraga till skapandet av en helt ny kollektion av det gränslösa slaget, som kan ta (sko)världen med storm.

Hallelujadoftande glitterorgie

Fast historien slutar förstås inte där. Dess klimax utspelar sig på skomässan i Milano där fiaskot hägrar, konfliktknutarna löses upp, vänskaper bekräftas och alltihopa slutar i jättesuccé och dur i en hallelujadoftande glitterorgie där inte bara Lola och hennes dragqueen-angels visar sig från mest färgstarka sida.

Vad är en man?

Ett feelgoodslut om något, får man väl säga. Men Kinky Boots har också sina allvarliga sidor. Den till större delen komiska tonen i både tal och ton kompletteras med några starka konfliktfyllda dialogscener och ett par rörande sångnummer. För det är klart att teman som fördomar och tolerans, och att inte kunna vara den man är är givna och kan mer än anas i en story som denna. Fast med detta sagt; Harvey Fierstein, mannen bakom den litterära förlagan till föreställningen har sagt att män i drag är inte poängen även om den är full av dem. Istället närmar den sig det ämne som stavas vad det innebär att vara man och frågan vad en man är.

Att uppmuntra till friare val

Vilket i båda fallen kan vara en svårt att ge entydiga svar på. För trots att de egentligen inte har något gemensamt lever Charlie och Lola med samma problem i form av sårande faderliga förväntningar och rädslan för misslyckande. Med andra ord, i slutänden är dragelementet i det här fallet enligt Fierstein bara ett sätt att uppmuntra folk – både hetero och gay – att tänka mer fritt på vilka val de faktiskt har på vägen mot lyckan.

Att se drag som vanlig krydda

Ett budskap så gott som något naturligtvis. Positivism i sin enklaste form på sitt sätt, skulle man kunna beskriva det hela som. Fierstein och för den delen även Cyndi Lauper verkar vilja säga att det har blivit dags att se bakom den tjocka make-upen och de överdådiga kreationerna, och bara se dragen som en helt vanlig krydda eller ingrediens i en berättelse om andra saker.

Crazy utanpåverk gör showen

Gott så, förstås. Men det är klart att Kinky Boots hade varit något helt annat utan allt crazy utanpåverk. Det är trots allt det som gör showen. Och vilken show sedan. Det här var riktigt starkt och utan tvekan bättre än förväntat.

Filmförlaga ingen större framgång

För övrigt bör också nämnas att Kinky Boots var film innan det hela blev överfört till teaterscenen. De numera tämligen kända filmstjärnorna Joel Edgerton och Chiwetel Ejiofor spelade huvudrollerna. Filmen fick dock blandad kritik och blev ingen större framgång. Den spelade in mindre än tio miljoner dollar på världsplanet. Misstänker att de flesta liksom jag inte ens visste det existerade någon filmisk förlaga, men för egen del tänker jag faktiskt reparera det misstaget och inhandla en dvd om jag kan hitta någon. Av ren nyfikenhet om inte annat.

Skriven 2019-01-10