Klicka på bilden, för att se hela bilden
Moomin Characters och Bonnier Carlsen ingår samarbete för utgivning av nyskrivna böcker med Mumintrollen, baserade på Tove Janssons klassiska berättelser.
Det är med glädje vi kan meddela att Bonnier Carlsen och Moomin Characters ingår samarbete för utgivning av Tove Janssons älskade berättelser om Mumintrollen.
Bonnier Carlsen förvaltar och förnyar Tove Janssons klassiker för att möjliggöra för en ny generation läsare att kliva in i Mumintrollens magiska värld – vi vill att nya berättelser ska ta oss vidare och tillbaka till Tove Jansons fantastiska författarskap om och om igen.
Muminvärlden har älskats av generationer läsare och vi vill nu öppna upp denna värld för de yngre läsarna på nytt. Berättelserna om mumintrollen innehåller så mycket fantasi, kärlek, mod och vänskap – men även motgångar, kriser, faror och dramatik. Alla dessa upplevelser vill vi verka för att de ska komma fram till läsarna!
Med nya berättelser i Tove Janssons anda vill vi öppna dörren in till originalberättelserna – ett arbete som kräver vördnad och respekt för Tove Janssons konstnärskap.
– Vi kommer ge Tove Janssons berättelser en kärleksfull och hänsynsfull bearbetning, så att nya läsare kan upptäcka och, precis som vi, förälska sig i Muminvärlden på nytt. Tolerans, vänskap, mod och respekt för naturen är alla kärnvärden som Mumin står för och som vi på Bonnier Carlsen vill hjälpa att sprida vidare!
-Eva Dahlin, Litterär chef Bonnier Carlsen
De första nya titlarna utkommer hösten 2018. Arbetet sker i nära samråd med Sophia Jansson och hela teamet på Moomin Characters för att berättelserna och bilderna ska vara i samklang med Tove Janssons författarskap och ge dem högsta kvalité.
– Det är alltid svårt att ta sig an en adaptation av Toves ursprungliga muminhistorier. Vem vill peta i klassiker? Men den entusiasm och professionalitet vi möttes av på Bonnier Carlsen har övertygat oss på Moomin Characters om att resultatet av vårt samarbete kommer att bli bra och visa respekt för Toves fantastiska muminvärld. Jag är väldigt glad över den fina dialog vi har mellan Moomin Characters och Bonnier Carlsen, och gläder mig över att arbetet med manus och illustrationer fått en flygande start. Ser fram emot att se de nya böckerna som skall introducera muminfigurerna och deras dal för unga läsare som ännu inte tagit sig an originalböckerna.
-Sophia Jansson
I teamet som kommer arbeta med adapteringen och den kreativa processen att ta fram de nya berättelserna finner vi Cecilia Davidsson som kommer jobba med att anpassa språkdräkten, Cecilia Heikkilä och Filippa Widlund som illustrerar och Alex Haridi som dramaturg.
– Att få kliva in i Muminvärlden och vistas där på det här konkreta sättet, tätt intill Tove Janssons figurer, ser jag som en stor ynnest. Det är självklart också en stor utmaning eftersom vi har att göra med en djupt älskad författares verk, ett verkligt kulturarv. Men detta försvinner ju inte på grund av en bearbetning eller nya berättelser, tvärtom: det levandegörs för de riktigt små barnen.
-Cecilia Davidsson, Författare
– Tove Janssons Muminillustrationer och bildvärld har funnits med mig sedan barndomen, så att ge mig i kast med att tolka hennes verk är både det lättaste, svåraste, roligaste och läskigaste jag kan tänka mig. Jag har ju studerat dem tusentals gånger. Men på många sätt måste jag försöka se dem på nytt, hur vass hon är på form och komposition till exempel. Alla delar i hennes bilder är ofta så välavvägda. Och precis som i berättelserna finns där en fin balans mellan mörker och ljus. Jag försöker fånga upp någon slags essens från hennes verk och hoppas att det och min kärlek till dem kommer att kännas i de nya bilderna.
-Cecilia Heikkilä, Illustratör
– Det viktiga har varit att inte tappa det som gör Muminvärlden speciell. Svårmodet. Humorn. De knarriga knorrande karaktärerna. Jag har finkammat ursprungsberättelserna efter små scener med stora tankar. Muminkänslan, helt enkelt.
-Alex Haridi, Dramturg
Cecilia Davidsson är författare och lektor i kreativt skrivande vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hon debuterade 1994 med novellsamlingen En av dessa nätter, som belönades med Katapultpriset för det årets bästa debut. Novellen är något av en favoritgenre, och hittills har det blivit fem novellsamlingar, senast Höga berg, djupa dalar (2015).
Hon skriver även romaner och barnböcker. Just nu arbetar hon på en bilderbok tillsammans med illustratören Helena Davidsson Neppelberg.
Lättläst är ett annat spår i Davidssons skrivande. Hon har bland annat gjort lättlästa versioner av August Strindbergs Röda Rummet och Vilhelm Mobergs romaner Utvandrarna och Invandrarna.
Alex Haridi (f. 1979 i Stockholm) var nitton år gammal när han sökte ett extrajobb som översättare av TV-manus. Han ombads göra ett skrivprov och efter det ändrade sig bolaget, de ville anställa honom som manusförfattare istället. Många tv-serier har det blivit sedan dess, S.P.U.N.G., Äkta Människor och Blå ögon för att nämna några; liksom långfilm och radiodramatik.
Han är arbetsnarkomanen som bakar tvångsmässigt varje gång han har en deadline. Och bland övriga missbruk kan nämnas indiefilmer med lyckliga slut och hans två älskade gudsöner.
Cecilia Heikkilä illustrerar böcker från sitt ritbord i Malmö. Hon debuterade våren 2016 med sina bilder till Vanna Rosenbergs kapitelbok Singers Melodi och har efter det illustrerat ett antal bilderböcker, bokomslag och antologibidrag samt 2017 års Pixiboks-julkalender. Hennes egen bilderbok om en mycket ensam Grävling utkommer på Bonnier Carlsen första halvan av 2018.
Cecilia Heikkilä är utbildad grafisk designer i Vancouver, Kanada och har tidigare jobbat som formgivare i flertalet år. Man kan se mer av hennes bilder på www.issie.se.
Filippa Widlund. ”Det är vackert, men inte sött, lekfullt men inte sentimentalt”, skrev Marie Peterson i Göteborgs-Posten om Filippas bilder i debutbilderboken ”Älvan och faunen” (1994). Filippa Widlunds första seriealbum utkom våren 2002: ”Mona i rymdåldern”. Något så ovanligt som en science fiction-serie för barn med en liten tjej i huvudrollen! Mona i rymdåldern är ett roligt och spännande äventyr, där man dessutom får lära sig mycket om hur vårt solsystem ser ut och fungerar.
Filippa Widlund har gått på Konstfack, linjen för grafisk form & illustration. Hon är en rutinerad illustratör och har illustrerat en mängd skolböcker, som ”Matteboken”. På Bonnier Carlsen har hon illustrerat eller medverkat i ett trettital böcker.
Bakgrund Tove Jansson
Tove Janson föddes i en konstnärsfamilj. Pappan var den finlandssvenske skulptören Viktor Jansson och mamman den svenska tecknaren Signe Hammarsten-Jansson även kallad Ham. Tove hade också två yngre bröder, Per Olov och Lars. Hon har skildrat sin barndom i den självbiografiska boken Bildhuggarens dotter (1968).
Yrkesvalet var självklart för Tove, hon skulle också bli konstnär. Tove studerade på konstskolor i Stockholm, Helsingfors och Paris. Hon hjälpte till att försörja familjen genom att illustrera i tidningar och böcker redan under studietiden.
Under 30-talet illustrerade hon i den politiska tidskriften Garm, där hon i sina teckningar protesterade mot nazi-Tyskland och Hitler. Tidigt ritade hon en figur (en snork) som liknade Mumintrollet, och använde den som signatur till sina bilder. Genombrottet för Tove Jansson som barnboksförfattare kom med boken Trollkarlens hatt (1948). Den översattes snart till engelska, vilket banade väg för muminböckernas översättning till andra språk; i dag över 50 stycken!
I muminböckerna är muminfamiljen den självklara mittpunkten. Kring familjen samlas så en hel del andra invånare: Snorkfröken och Sniff, Snusmumriken och Lilla My, filifjonkor, hatifnattar och hemuler – alla med sin egenart och speciella livshållning. Böckerna om Mumindalen är sinsemellan väldigt olika. Trollkarlens hatt är ett lättsamt sagoäventyr, medan Pappan och Havet och Sent i november lämpar sig för äldre barn och vuxna läsare.
Egentligen är muminböckerna både barnböcker och vuxenböcker. Tove Jansson skrev också romaner och noveller som uttryckligen vänder sig till vuxna läsare, bl.a. Sommarboken (1972), Solstaden (1974) och Resa med lätt bagage (1989).
Genom åren fick hon en rad utmärkelser, bl.a. Nils Holgersson-plaketten 1953 för Hur gick det sen?, Elsa Beskowplaketten 1958 för illustrationerna i Trollvinter, H.C. Andersenmedaljen 1966, Litteraturfrämjandets stora pris 1977 och Svenska Kulturfondens hederspris 1983.
© Bonnier Carlsen