Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det kan gott kallas ödets ironi att när något som man försöker skaka av sig, klibbar fast sig ännu mer. Likt sömnlöshet som håller sig kvar ju mer man anstränger sig att somna, likt stamningen som håller på att kväva den som mest kämpar för att undvika den, likt Oidipus förutbestämda öde som avkrävde av Oidipus att han trots alla sina försiktighetsåtgärder ändå mördade sin far och även äktade sin mor till slut.
Om jag skulle samla ihop alla de mejl och brev i vilka läsarna av ”Från Astrid till Lindgren” oförstående frågar mig var finns det förfärliga som Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman försökte stoppa att komma fram, då skulle dessa fylla en ordentlig tegelsten.
Likt en fluga som inte försöker skaka av sig spindelnätet den flugit in i, har betydligt större chans att vinna tid och liv än sin desperat kämpande och livskraftiga artfrände.
Allt detta, liksom även den välkända Desdemonaparadoxen, varnar oss, att trots att man både vill och gör sitt bästa för att göra sitt bästa, behöver detta inte räcka till, utan tvärtom, det kan ge en motsatt effekt än avsett var.
Boken ”Från Astrid till Lindgren”, om Astrid Anna Emilia Ericssons liv, skildrat från dagen det uppdagades att hon väntade barn med sin arbetsgivare, en 30 år äldre familjefar, fram till att herr Lindgren, en av hennes andra äldre arbetsgivare friat till henne, skulle ges ut till Astrids 100-årsdag, men utgivningen blev stoppad av Karin Nyman, Astrid Lindgrens mäktiga arvingedotter.
Då tog ett annat förlag vid, men även det drog sig ut ur utgivningsuppgörelsen.
Så småningom kom Johan Hammarström på förlaget h:ström – Text och Kultur AB in i bilden och Johan trodde på demokratins censurfria existens, och ringaktade dem som trodde sig att med sina advokater och välfylld kassa, kunna förhindra utgivningen av boken ”Från Astrid till Lindgren”.
Han inte bara gav ut ”Från Astrid till Lindgren”, utan även det 400-sidiga verket ”Friheten i kulturen : reflexioner kring tystnad och repression inom kulturetablissemanget med anledning av tillblivelsen av boken ’Från Astrid till Lindgren’” som i dag används som referensverk och betraktas som svensk bokklassiker om pressfrihet och dess motsats, kulturrepression och censur.
Numera finns ”Från Astrid till Lindgren” utgiven även som e-bok och ljudbok, den är översatt till ett flertal språk och utgiven i allt ifrån Nederländerna till Tyskland och Polen. Dramatiseringen av denna framfördes även i New York, USA och den utgavs som följetong många många gånger, i Tyskland exempelvis, var det inte färre än 32 tidningar och tidskrifter som ville förmedla Astrids öde så som det framställdes i boken ”Från Astrid till Lindgren”, meddelar bokens tyske förläggare stolt.
Det är inte omöjligt alls, att boken ”Från Astrid till Lindgren” skulle vara lika anonym och bortglömd som de flesta böcker som gavs ut år 2007, året då Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman genom sin maktdemonstration lyckades skrämma flera förläggare att ge ut den, samtidigt som hon injagade fruktan hos åtminstone en länsteaterchef som avstod från att uppta ”Från Astrid till Lindgren”-pjäsen i hans teaters repertoar, trots att han köpte in pjäsen. Det förbjudna väcker dock inte så sällan både nyfikenhet och trots. Astrid Lindgren har själv behandlat detta ämne, synd bara att hennes dotter inte var bekant med det eller också inte trodde på moderns visdom och trotsade den.
Det är skrämmande att en så pass mäktig kulturaktör som Karin Nyman, med marionettrådar sträckta ända till det Sveriges Författarförbund som avstod från att försvara ”Från Astrid till Lindgren”:s existens, fick härja som om kampen om tankefrihet och yttrandefrihet aldrig funnits och aldrig vunnits. Genom sitt maktmissbruk lyckades hon tränga undan och förtiga Herta Müllers, Václav Havels, Svetlana Aleksijevitjs, Aleksandr Solzjenitsyns, Imre Kertészs, Joseph Brodskys… kamp om tankens och ordets frihet. Hon förstod inte att dessa författares strid om tanke- och uttrycksfrihet inte var personlig, utan allmänmänsklig. Deras kamp var inte egocentrerat utan var uttryck för ett rättvisepatos. Och ett sådant kan inte kuvas med hot.
Om jag skulle samla ihop alla de mejl och brev i vilka läsarna av ”Från Astrid till Lindgren” oförstående frågar mig var finns det förfärliga som Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman försökte stoppa att komma fram, då skulle dessa fylla en ordentlig tegelsten.
If you can’t beat them, join them, råder ett globaltspritt ordspråk och Karin Nyman beslutade att åhöra det, med samma idoghet som när hon försökte stoppa ”Från Astrid till Lindgren”. Så gott som samtliga episoder från Astrids liv som finns med i ”Från Astrid till Lindgren” är numera ett sanktionerat allmänt gods i böcker, tidningsartiklar och även Wikipedia. Till och med sådana händelser som jag hittade på med hänvisning till att de både var troliga och dramaturgiskt användbara, omvandlades under tidens gång till sanna ”verklighetsbaserade” fakta. Boken ”Från Astrid till Lindgren” formade och förändrade i efterhand, troligen för alltid Astrid Lindgrens liv. Konsten kan nämligen forma både historien som verkligheten, inte minst när den får skjuts av starka och oresonabla opponenter.
Jag undrar, hur mår ägarna till de förlag som lät sig skrämmas då det begav sig i dag? Hur känner de sig i dag när de vet att den bok som de skriftligen förband sig att ge ut, försmädligt kastades ut ur deras utgivningslista, samtidigt som just denna bok tio år senare fortfarande lever, säljer och gläder.
Just nu går ”Från Astrid till Lindgren” som följetong i papperstidningen Kvällsstunden under tio på varandra följande veckor. ”Kvällsstunden är än idag en av Sveriges mest älskade – och lästa – veckotidningar och få tidskrifter kan stoltsera med en så trogen och hängiven läsekrets”, står det på Kvällsstundens webbsida. Jag skall be Kvällsstundens chefredaktör att skicka Kvällsstunden till Karin Nyman och Saltkråkan AB. De är välkomna att placera den bland Astrids samlingar tillsammans med andra Astrids faktiska som efterkonstruerade memorabilia.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker
© Vladimir Oravsky
