Klicka på bilden, för att se hela bilden
Vi bjuder på följetongen BEATRICE OCH TSUNAMIN, skriven av Vladimir Oravsky.
Många, väldigt många är bekanta redan med gatukatten Beatrice då hon är hjälten i böckerna:
BEATRICE TAKES A TRIP
BEATRICES PRANK, ERINDRINGER OG EVENTYR
PÅ VÄG : BERÄTTELSER AV ZLATA IBRAHIMOVIC
”Haj, turistkatten! Det är jaj, thai!”
Det kunde Beatrice väl se själv. Och hon såg också att båten för en stor del var fylld med burar staplade ovanpå varandra och med en anka i vardera. Som på ett givet tecken började ankorna med deras kvackande oväsen så fort de fått syn på Beatrice. Hur turbanen lyckades att hålla dem tysta medan båten närmade sig Beatrice var ett mysterium. Tydligen hade den här mannen en alldeles ovanlig bra kontakt med djur av alla slag. Så också med Beatrice. Han behövde således bara ta fram lite mat och slå den i en skål på en fri plats i botten av båten för att hon fattade galoppen och klev ombord. Mannen nickade belåtet och satte gång med att ro igen. Men varför denna belåtenhet? Beatrice ansåg helt enkelt att hon likaväl kunde ta sig en skjuts nerför floden nu när tillfället bjöd sig, och dessutom var hon faktiskt hungrig. Vart mannen skulle med sina ankor kvittade henne. Icke desto mindre berättade han det för henne medan hon satt och tvättade sig efter måltiden och till på köpet ankorna slutat kvacka för tillfället, så Beatrice kunde höra sig själv tänka. Handel var precis vad saken gällde. Turbanen ämnade sälja sina infångade ankor till folk i närmaste stad. Även om många omkommit i flodvågen måste det fortfarande finnas folk som var hungriga och där kom ankorna väl till pass, ansåg han. Beatrice tyckte det lät förnuftigt. Kanske kunde hon rentav stanna med denne man som tydligen förstod djur så väl. Eller hon kunde hoppa av båten vid nästa bro och ta sig vidare. Hursomhelst, det var angenämt att låta sig transporteras till omväxling: Man kom vidare en bra bit och samtidigt fick man sig lite vila. Beatrice satte sig bekvämt till rätta och slöt ögonen bara helt kort medan åran plaskade rytmiskt i hennes öron. Lite vila kan man ju tränga efter en hård dags och nattfärd.
Då Beatrice vaknade var hon genast arg på sig själv. Hur kunde hon låta så lång tid passera? Hade hon tappat all koll och brydde sig inte längre? Floden där båten nu vaggade sig fram var mycket mera trafikerad än då Beatrice klev ombord. Hur många broar hade hon missat genom att sova? Snacka om erbarmlighet! Snacka om bedrövlighet! Vad var det egentligen för ställe det här? Hon såg sig omkring. Även om flodvågen också här hade haft sin förödande verkan var folk på båda strandbankarna redan fullt upptagna av att bygga nytt, även om det kanske i första taget inte var stort annat än skjul för sol och regn. Men en sån aktivitet ändå, en sån vilja att inte låta sig slås ner av en katastrof.
Beatrice var imponerad, men det sa henne ju ingenting om var hon befann sig eller om hur hon skulle ta sig härifrån till kusten. Under tiden visade mannen inga tecken på att vilja stanna båten. Han visste tydligen vart han var på väg och vid närmare eftertanke kvittade det väl egentligen också för Beatrice var denna båtresa skulle sluta. Hon hade gett upp. Härifrån fick det gå som det gick. Faktiskt hade hon ju redan börjat vänja sig vid de nya förhållandena.
Beatrice var en överlevare.
Hade hon överlevt på gatan därhemma kunde hon väl göra detsamma här. Till och med kände hon redan en människa här som på köpet var såväl pålitlig som förnuftig. Egentligen hade hon här bättre förutsättningar att leva och trivas än när hon för många år sen först anlände till staden från gården där hon föddes ute på landsbygden. Okej då, det här var alltså Beatrices nya värld och liv. Hon blickade in på närmaste brädden med det stökiga byggandet och de många människorna. Allt var väldigt hoppfullt och uppmuntrande mitt i katastrofen, i alla fall för dem som överlevt flodvågen. Just på det här stället slog floden liksom en bukt, och när båten kom runt ’hörnet’ så att säga, fick Beatrice plötslig syn på någonting otroligt, ja hon trodde inte sina ögon ett tag, men till slut var hon säker:
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.
Skriven 2018-10-10
