Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Drew Pearce
I rollerna: Jodie Foster, Sterling K. Brown, Sofia Boutella, Jeff Goldblum, Brian Tyree Henry
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2018-07-20
Vuxna hårdkokta filmer med hjärna är relativt ovanliga på Hollywoodfronten i dessa dagar, men precis som en annan repertoaraktuell, om än inte alls likartad film, Sicario: Soldado, gör Hotel Artemis sitt bästa för att släcka törsten efter sådant med både stil och känsla även om budskapet nu i sanningens namn slarvas bort en bit på vägen.
Spelplatsen är Los Angeles tio år in i framtiden. I denna långt ifrån soliga värld är brottsligheten inte helt överraskande utom kontroll samtidigt som företagskonglomeraten har makten och styr det mesta, inklusive den offenliga verksamheten. Till det sistnämnda hör även vattenförsörjningen, och när nu berört företag bestämt sig för att dra ner på tillförseln av den livsnödvändiga vätskan har upploppen kommit som ett brev på posten.
Mitt i allt detta är det business precis som vanligt för The Nurse på Hotel Artemis. Hon driver ett sjaskigt sorts akutsjukhus med tillhörande hotellrum där kriminella med skottskador och annat elände kan få avancerad vård och en fristad från lagens långa korrumperade arm.
Just denna afton söker sig ett bankrånargäng under ledning av den smått desillusionerade Sherman till etablissemanget. De är dock inte de enda. Bland de övriga besökarna märks den kvinnliga yrkesmördaren Nice, en oborstad gangster med kort stubin och så småningom Orian, stadens maffiakung, som en gång i tiden sett till så The Nurse kunnat dra igång sin verksamhet.
Dessa individers öden korsas sedan efterhand som tiden går, och det är givet att det blir konsekvenser av detta. Samtidigt avslöjas hemligheter alltmedan spänningen byggs upp innan allt når ett våldsamt klimax som inte väljer den mest uppenbara vägen.
Det ska villigt erkännas att jag uppskattade Hotel Artemis mer än förväntat. Floppen på den amerikanska hemmaplanedn är med andra ord ytterst oförtjänt. Inte minst för att det vilar mycket atmosfär över det här. På samma gång bör den klaustrofobiska noirkänslan få tummen upp hela vägen. Liksom Jodie Foster, förstås. Hennes tolkning av The Nurse har dimensioner som låter oss förstå de svåra livsvalen. På samma sätt har Sterling K. Browns Sherman likartad tyngd även om det är lätt att misstänka att Sofia Boutellas karismatiskt hårdslående Nice förmodligen är den karaktär många kommer att falla mest för. Åtminstone ur ett strikt ytligt perspektiv.
Skriven 2018-07-17
