Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det har stormat kring nätgiganterna på sistone. Först hamnade Facebook i skottlinjen när det visade sig att konsumentdataföretaget Cambridge Analytica redan 2014 tillskansat sig uppgifter om svindlande 50 miljoner Facebookanvändare via en FB-app. Omkring 270.000 laddade initialt ner appen, som sedan samlade in de inloggades FB-data, och sedermera också deras vänners dito.
Briserande skandal
Akademikern, som skapade appen ifråga vidarebefordrade sedan den insamlade datan till Cambridge Analytica, som i sin tur använde uppgifterna bl.a. i sin marknadsföring för Brexitkampanjen och Donald Trumps valkampanj. När denna skandal, – som i ärlighetens namn då redan legat och pyrt ett tag – briserade i mitten av mars visade det sig att Facebooks skapare Mark Zuckerberg hade känt till vad som inträffat i hela två år. Olyckligt, minst sagt får man väl säga, och då inte minst vad gäller användarnas förtroende för Facebook. Men Zuckerberg, tycks fortfarande inte riktigt ha insett situationens allvar. I alla fall inte att döma av de lama ursäkterna och förklaringarna så här långt.
Googles huvud i sanden
På hemmaplan är det som bekant främst Google som varit i blåsväder på sistone. Vilket inte är alls är konstigt. I början av mars lyste krigsrubrikerna i kvällstidningen med getingsymbolen. På ett uppslag avslöjades att Googles dotterföretag YouTube stoltserade med idel antisemitisk hatpropaganda, inklusive en lista med svenska profiler av judisk börd som den ogenerade nasseavsändaren funnit misshagliga. En präktig skandal det också, naturligtvis, men svenska Google stack huvudet i sanden, undvek först att kommentera, och hänvisade sedan till både lagen och “tydliga policys”, som ursäkt för att slippa agera.
Sen reaktion knappast förmildrande
Att tänka längre än lagen sträcker sig eller nästan räcker och använda sunt förnuft, visa anständighet samt att se till etiken är uppenbarligen en bristvara hos ledande representanter för internetjättar. Att Google efter mycket om och men faktiskt började stänga kanaler och plocka ner nazirelaterade videos på YouTube i början på mars är inte överdrivet förmildrande. De var ju mer eller mindre tvungna efter den massiva kritiken. Fast nu när mediabevakningen avtagit väntar jag förstås med spänning för att se hur länge, låt säga islamistanstrukna bestialiteter eller våldsam vänsterextremistpropaganda tillåts ligga kvar.
Operatörer har gett fingret
På avsevärt lägre, men ändå högst betydelsefull nivå har inte minst de svenska internetoperatörerna i sisådär tjugo år gjort sitt bästa för att ge fingret åt både etik och moral under förespegling att vilja skydda kundernas integritet. Det trotsiga, hårdnackade motståndet – med inslag av rent sabotage – mot att vara behjälpliga vad gäller piratrelaterat skumrask är kanske mest (ö)känt, men de har också tagit för vana att hindra rättvisans gång genom att vägra lämna ut uppgifter i samband med brottsutredningar som kunnat bidraga till fällande domar. Att lita på operatörernas goda vilja har således aldrig varit något annat än en utopi. Endast när juridiken eller pressen från massmedia tagit strypgrepp på operatörerna har de gett med sig, och så verkar det förhålla sig med de flesta internetgiganter.
Krafttag för lagstiftning krävs
Så vad bör göras för att få bukt med problemen? För egen del vågar jag komma med den något provocerande tanken att dessa nätets makthavare ska förses med betydligt tydligare och mer specifika lagar och riktlinjer, och tvingas till att uppvisa avsevärt mer transparans. Fast då krävs det onekligen att våra politiker vaknar ur sin törnrosasömn, tar krafttag mot missförhållandena, och verkligen anstränger sig för att genomdriva lagar, som sänder klara signaler till internets aktörer på både hög och låg nivå att de faktiskt har ett ansvar bortom det monetära resultatet.
Naiv frälsarsyn på nätet
Detta är välbehövligt. Internet sågs – på sätt och vis – förståeligt nog från början som något av en frälsare, som skulle lösa i stort sett allt utom cancergåtan. Detta lika naiva som fåniga synsätt har dröjt kvar hos både politiker och medias företrädare trots all ljusskygg verksamhet som växt fram både helt öppet och i dess undervegetation, och just därför behövs ett mer realistiskt och handfast närmande till internets giganter. Då kan förhoppningsvis en förändring till det bättre ske. Om inte annat är det där man får börja med tanke på den enorma maktfaktor de utgör.
Skriven 2018-04-19