Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Dominic Cooke
I rollerna: Saoirse Ronan, Emily Watson, Anne-Marie Duff
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2018-06-15
Vi skriver 1962 och världen har fortfarande sina sociala och politiska värderingar kvar i femtiotalet. Det kalla kriget kylde ner relationerna mellan öst och väst, kvinnans plats var i köket och föda barn och på radio kunde man fortfarande höra rock.n roll hjältarna typ Chuck Berry spelas. Ännu var det kvar några år tills The Beatles, Dylan och den sexuella revolutionen sopade femtiotalet under mattan.
I ett vackert beläget hotell på Chesil Beach i södra England spenderar ett ungt nygift par Florence och Edward (Saoirse Ronan och Billy Howle) sin bröllopsresa. Det blev kärlek vid första ögonkastet mellan kvinnan av värld (överklass alltså) och mannen av folket (pappan arbetare och mamman psykiskt sjuk) så de vet egentligen bara det som syns på ytan om varandra.
Eftersom Ian McEwan både skrivit boken som filmen baseras på och manuset till densamma får han ta till sej många av filmens förtjänster och tillkortakommanden. På pluskontot är den lyckade tidsstämningen som i händerna på Ronan och Howle med råge når fram till publiken. Relationen som skall få sitt klimax i sängen på hotellet slutar med en katastrof när Florence avslöjar något som tiden ännu inte är mogen att höra. Edward upplöser äktenskapet och handlingen flyttas framåt i tiden för att vid ridåfall vara framme vid våra dagar och hur livet gestaltats för dem.
Måhända har McEwan med en filmatiserings naturliga begränsningar känt sej manad att ta till draghjälp med lite klichéer här och var (föräldrarnas karaktärer t.ex) för att hålla styrfart på storyn som ju inte bara får bli en långbänk av vackra scener från stranden med omnejd. Som helhet är det hur som helst en högst välspelad och som sagt mycket talande film om den konservativa och bakåtsträvande tid som några år senare skulle gå i graven med toner som The times they are a changin och omvälvare som Bob Dylan och Beatles.
Skriven 2018-06-12
