Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Christopher Landon
Skådespelare: Meghann Fahy, Brandon Sklenar, Violett Beane, Jacob Robinson, Reed Diamond
Premiär: 2025-04-11
Betyg: 3
Tänk dig att du får hotfulla meddelanden på mobilen som tvingar dig att välja mellan att döda någon du nyss träffat på för att slippa ta några nära och kära från att tas av daga på annat håll. Addera sedan att du inte kan låtsas lyda uppmaningarna som kommer i en strid ström på mobilskärmen. Varje rörelse du gör är nämligen bevakad, och följs i realtid, så det är lätta att inse att du är fångad mellan en sten och ett hårt ställe, för att nu hjälpligt översätta ett engelskspråkigt talesätt.
Hur som helst förvaltas detta djävulska upplägg överraskande väl av manusförfattande regissören Christopher Landon (Freaky, Happy Death Day-filmerna). Det hela ter sig måhända aningen för långt trots sina blygsamma 95 minuter, men precis när den tanken infinner sig avtäcks ett avslöjande som får handlingen att lägga in några extra växlar och till och med bli bokstavligt hissnande i en oväntat häftig om än inte alldeles trovärdig sekvens.
Redig berg- och dalbaneresa
Vid närmare eftertanke är jag inte ens säker på att sistnämnda passar in med resten av filmen, men än sen då. För å anda sidan levereras en redig berg- och dalbaneresa på vägen mot eftertexterna, vilket i alla fall får mig att ignorera det inte alldeles realistiska som avtäcks på det här stadiet i filmen.
Till skillnad då mot scenen som inleder filmen. För här presenteras en grymt skräckartad ton i ett våld i nära relation-scenario, som ter sig både ruskigt och effektivt.
Uppmanas mörda sin dejt
I handlingens centrum finner vi Violet, hemmaterapeut som inte kommer ut särskilt mycket. Fast nu, för första gången på tre år är det dags. För en dejt, alltså. Efter en tids nätkommunicerande har hon slutligen tagit mod till sig och tackat ja till att träffa trevlige hunken Henry. På en lyxkrog högt över marken i stans centrum, icke desto mindre.
Och det är då det händer. Nästan som på beställning börjar meddelandena droppa in på mobilen. Initialt snutiga och kaxiga sådana, men de blir ganska omgående skrämmande och hotfulla.
Därefter dröjer det inte länge förrän Violet uppmanas att mörda sin dejt för att undgå att den lille sonen ska skickas till de sälla jaktmarkerna på hemmaplan av en medbrottsling, och på den vägen är det. och det går inte att komma undan. Det är uppenbart att personen som ligger bakom hoten kan följa varje rörelse hon tar.
Snygga mobilmeddelanden förstärker
På den vägen är det, och spänningen byggs onekligen upp på ett berömvärt sätt. Nervigt, hetsigt och smått oförutsägbart är adjektiv som lätt kan begagnas, och här måste också framhållas att regissören begagnar sig av såväl häftiga som snygga och smarta presentationer av själva mobilmeddelandena – tänk AirDrop – som förstärker spänningselementet. Tidvis presenteras de på ett sätt som gör att de fläks ut över hela bioduken medan de ibland inte är fullt så flashiga. Men oavsett vilket, metoden ter sig både visuell och effektiv.
Twists fungerar
Och som sagt, klimax bjuder på en accelererad spänning. En kamp mot tiden om än inte mot klockan om ni så vill. Sedan skulle jag inte vilja säga att jag är fullt ut knockad, men känslan av paranoia finns där onekligen, och de twists som figurerar funkar i min bok. Såg dem inte nödvändigtvis komma, och när de väl kommer överraskar de faktiskt. Skulle nog vilja hävda att de som påstår att de såg dem komma
förmodligen ljuger i majoriteten av fallen.
