Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: The Electric State
Regi: Anthony Russo och Joe Russo
Skådespelare: Chris Pratt, Millie Bobby Brown, Woody Norman, Ann Russo, Greg Cromer
Land: USA
År: 2025
Genre: Action, Äventyr, Science Fiction
Längd: 125 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 1
Ännu en Netlixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en science fiction-film av bröderna Joe och Anthony Russo, och byggd på en bok av svensken Simon Stålenhag.
Jag ska inte sitta här och ljuga och påstå att jag känner till Simon Stålenhag – jag har stött på hans namn, men jag har aldrig intresserat mig för det han sysslar med. Han är konstnär och datorspelsutvecklare, och har skrivit några böcker.
Om jag förstått det rätt, är Passagen något slags rikt illustrerad roman (eller bilderbok?) som gavs ut 2017 efter en fläskig Kickstarterkampanj. Jag googlade fram några bilder ur den och det såg inte alls ut att vara något för mig. Några av hans tavlor ser lite bekanta ut, kan de ha ställts ut i Malmö?
Kostade en obscen summa att göra
Bröderna Russo, mest kända för Avengers-filmerna, lär ha köpt rättigheterna till boken på en gång och nu har alltså en filmatisering haft premiär på Netflix. 320 miljoner dollar kostade filmen att göra; en obscen summa som gör Passagen till en av de dyraste filmer som gjorts. Bröderna Russos förra film, den kassa The Gray Man, blev också omskriven eftersom den var förtvivlat dyr. Varför man velat plöja ner 320 miljoner dollar i det här förstår jag verkligen inte.
Extremt illa berättad
Jag hade förstås inga som helst förväntningar på den här filmen, jag visste inte vad den skulle handla om – mer än att det förekommer robotar. Efter att ha sett filmen vet jag fortfarande inte vad den handlar om. Detta beror mest på att Passagen är så extremt illa berättad och tråkig att jag ideligen tappade uppmärksamheten, och satt och tänkte på annat. Bland annat tänkte jag på en osynlig fransk gorilla.
Passagen utspelar sig i ett alternativt 1990-tal. Stålenhag var barn på 90-talet, så han har kanske ett nostalgiskt förhållande till detta årtionde, själv tycker jag att 90-talet var alldeles nyss. I detta alternativa 90-tal är robotar en del av vardagen.
Misslyckade frisyrer
Millie Bobby Brown spelar den tonåriga Michelle, vars bror har försvunnit. Robotarna har gjort något slags revolt, verkar det som. Michelle, som har en misslyckad frisyr, och en robot beger sig ut i ödemarken för att hitta brodern. De slår följe med en snubbe som heter Keats (Chris Pratt i misslyckad frisyr), jag har glömt vad han var för typ. Efter ett bra tag träffar de på en doktor spelad av Ke Huy Quan i misslyckad frisyr. De slåss mot robotar. Stanley Tucci gör en ond man som inte har någon frisyr alls.
Rollfigurer med noll personlighet
Passagen är stor, högljudd och brölig. I stort sett hela filmen ser ut att vara inspelad framför green screens. Alla robotar är datoranimerade, det mesta ser ut att vara gjort i dator. Det är sterilt, plastigt och osexigt. Rollfigurerna har i princip noll personlighet, de är liksom bara med i filmen. Det här är ungefär som att sitta och titta på en skärmsläckare i två timmar och åtta minuter. Manuset verkar skrivet av robotar.
Stålenhags bok lär vara riktad till en vuxen publik, den sägs vara mörk och ha ett djup. Bröderna Russos film riktar sig till barn och unga, och har inget djup överhuvudtaget. Jason Alexander och Holly Hunter har mindre roller. Några av dem som gör robotarnas röster är Woody Harrelson, Anthony Mackie, Brian Cox och Hank Azaria.
Aldrig så här tråkigt på 80-talet
Passagen är en ful och skittråkig film. Så här tråkig var filmer av den här typen aldrig när jag var tonåring på 80-talet. Det här är alltså så pass tråkigt att jag glömde bort vad filmen handlade om – medan jag tittade på den.
