KRISTAN HIGGINS : BOKHANDELN VID HAVET – mer trauma och drama än komedi och romantik

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Harlow Smith lever lyckligt singel, hyr en lägenhet i sin morfars hus på Cape Cod, driver ortens bokhandel och trivs med livet i allmänhet. Familjen Smith är ortens “eftersträvansvärda familj” och Harlow är känd som “den tråkiga och präktiga systern”. Detta kommer att förändras när en tonåring vid namn Matthew Walker kliver in i bokhandeln, på jakt efter sin biologiska moder.

Harlow adopterade bort sin son för sjutton år sedan och svimmar prompt när han dyker upp, medan Matthews snälla mamma som uppfostrat honom blir chockad över sonens tilltag, eftersom hon aldrig fått veta att han är på jakt efter sitt biologiska arv.

Mer trauma än feelgood
 
Marknadsföringen går in för feelgood och  romance. Internationellt kallas “feelgood” ofta för “women’s literature”. När man läser det här kan man förstå varför. Det blir ingen romantisk komedi som utlovat, det blir ingen komedi över huvud taget (vilket är en stor del av framgången när det gäller feelgood och “chicklit” som lockar både kvinnliga och manliga läsare i alla åldrar  över hela världen).

Faktum är att det är mer “trauma” och “drama” än komedi och romantik. Kvinnor som pratar sina problem. Ältar sina problem. Han sa, hon sa,  hen sa att du sa, jag trodde att jag kände att du kände och så vidare. Boken hade lätt kunnat vara 200-300 sidor kortare.
Det hade behövts mer fart och fläkt. Roliga karaktärer är: morfar och hunden. Slut på listan.

Hur går det ihop?

Som så ofta i sådana här “lilla bokhandeln” historier är det svårt att förstå hur det går ihop med hyran och lönerna … sagostunder och aktiviteter är gratis. Folk köper sina böcker på Amazon eller laddar ner till sin Kindle. Eller laddar ner för att lyssna. Ändå finns så många böcker som handlar om fysiska boklådor som klarar av att försörja en massa folk trots att de inte har koll på debet och kredit och verkar ha massor av utgifter för i stort sett inga inkomster.

Var är “the male lead”?

Det är missvisande att marknadsföra boken som romance. “The male lead” figurerar knappt i handlingen och romansen reduceras till de sista sidorna för att ge huvudpersonen ” det lyckliga slutet” då “the male lead” kan komma in som ett slags “deus-ex-machina plot device”. För en huvudperson kan ju inte fortsätta att vara lyckligt singel? Boken har en klar “soft girl” vinkling. Som så många böcker idag i genren “women’s literature”, det verkar vara skrivet av hemmafruar för hemmafruar där kvinnor diskuterar vad det innebär att vara förälder.  

Här kommer alla trendiga ämnen

Författaren har i alla fall jobbat hårt för att skriva in alla trendiga ämnen i boken, från transpersoner till elbilar. Det diskuteras missbruksproblem, alkoholism, droger, lesbiska bröllop och global uppvärmning.

Det är föredömligt att den lilla orten på vischan innehåller precis allt. Inklusive laddstolpar. Men romance säljer för att genren alltid innehåller en liten gnutta eskapism. Lika säkert som att deckare säljer för att de levererar en trygg värld där alla brott löses. Här finns plats för allt –  utom eskapism från vardagens trendande problem.