Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Bonhoeffer: Pastor. Spy. Assassin
Regi: Todd Komarnicki
Skådespelare: Jonas Dassler, August Diehl, David Jonsson, Flula Borg, Moritz Biebtreu
Premiär: 2025-03-28
Betyg: 3
Historien är förstås oemotståndlig. I och för sig är väl alla filmer om hjältar som tog ställning och gjorde motstånd mot naziregimen just det, i alla fall i grund och botten. Och här har vi alltså ytterligare en verklighetsbaserad sådan. Dietrich Bonhoeffer var en präst med starka naziantipatier som vägrade rätta in sig i ledet när man krävde att få göra kyrkan till något som mest liknade en Hitlerkult, snarare än en lära som följer i Jesus spår.
För detta fick han känna av motstånd även inom sitt eget skrå. Å ena sidan rädsla och andra sidan nazisympatier hos kollegorna fick dem att lägga sig platt för diktaturstyret. Detta personifieras i filmen framförallt av Martin Niemöller, en lutheransk pastor, som framställs som en slags mentor åt Dietrich, något som överdrivs gravt här.
Sanningen är istället att Niemöller initialt agerade på Führerns spelhalva och pläderade för att det ”Judiska gamla testamentet” skulle avlägsnas från Bibeln. Han gjorde dock tidigt en helomvändning och hamnade så småningom i koncentrationsläger. Och överlevde, bör tilläggas.
Från idyll till död på slagfältet
Filmen tar sin början redan 1914. I en kort prolog gestaltas hur den åttaårige Dietrich Bonhoeffer leker kurragömma på familjen lantliga ägor med storebror Walter. Idyllen är uppenbar, men denna ska snart förvandlas till tragedi när brodern dödas på slagfältet i första världskriget.
Därefter tar handlingen ett ordentligt skutt framåt. Bonhoeffer studerar teologi i New York, blir vän med Frank, en svart man som introducerar honom för såväl jazz med tillhörande klubbliv och baptismens och dess kyrkliga gospelgläde som den aldrig frånvarande rasismen där borta i USA.
Mordförsök på Hitler
Väl på tysk mark igen har stövelklampandet blivit en alltmer smärtsam realitet, och Dietrich tar upp det där motståndet både i och utanför predikstolen. Samtidigt var judetrakasserierna självklart också något han inte kan hålla tyst om. Föga förvånande blir han snart en efterlyst man. Hans samröre med motståndsrörelsen innebar en säker dödsdom vid infångande.
Så till slut finns det inga alternativ kvar mer än att lämna landet för att rädda livahanken och fortsätta motståndet på behörigt avstånd från Hitlers hantlangare, men Bonhoeffer skulle återvända en sista gång för att deltaga vid ett mordförsök på Hitler. Detta gick inte särskilt bra som bekant.
Ni som skådat Bryan Singers Valkyrie med Tom Cruise vet vad som avses. En portfölj hade placerats i ett mötesrum där Hitler skulle sitta flyttades som av en händelse av någon annan på plats i rummet. Vilket ledde till att Dietrich i slutänden arresterades och sedermera hängdes för sin inblandning i sista momangen strax innan nazi-Tysklands kollaps.
Religiös ritual i gemenskapens namn
Låter det här intressant, rörande, välgjort och välspelat ? Eller för den delen traditionellt? I så fall är ni på rätt spår. För att så är fallet går knappast att komma ifrån. Sedan kan tyckas att den i sanning rörande biten slår över till sentimentalitet ibland. Notera scenerna med hela familjen Bonhoeffer eller för den delen scenen mot slutet då han och ett gäng olyckskamrater som väntar på att hängas samlas kring en religiös ritual i gemenskapens namn.
Dessutom är det utan tvekan så att manusförfattande regissören Todd Komarnicki inte är särskilt tydlig med Bonhoeffers inblandning i mordförsöket på Hitler. Detta slarvas mest över mot slutet av filmen efter det att tvivlet hos Dietrich att använda våld motvilligt stuvats undan i det egna medvetandet.
Har tagit sig friheter med verkligheten
Vad mer? Tja, vad man förstått efter att gjort en del nätresearch om mannen ifråga är att denna film stämplats som oväntat kontroversiell. Helt enkelt för att Komarnicki tagit sig friheter med verkligheten. Väl mycket hittepå, är domen. För nej, den euforibubblande scenen på en jazzklubb i Harlem där Bonhoeffer spontant stiger upp på scen och gör ett häftigt nummer på piano inför en partajglad publik har aldrig hänt.
Inte heller blev han själv och den svarte vännen överfallna av en rasistisk hotellägare i samband med ett besök i Washington. Ja, ni förstår själva.
Vore som att fara med osanning
Också är det förstås det här med själva mordförsöket mot Hitler. Varför vara så korthuggen i det avseendet. Det var ju trots allt en gott försök till att göra något som kunnat ge positiva effekter, så varför inte lägga lite mer vikt vid detta?
Dessutom hade det bidragit till att skapa spänning till en i övrigt rätt pratig om än intressant film. För Bonhoeffer må vara mycket, men att beteckna den som en thriller ligger nära nog att betrakta som att fara med osanning.
Fotnot: Bonhoeffers historia har filmatiserats tidigare. Bland titlarna återfinns Bonhoeffer vs. The Third Reich (2023), Dokumentären Bonhoeffer (2003) och tv-filmen Bonhoeffer: Agent of Grace (2000).
