Klicka på bilden, för att se hela bilden
Att se Heilung live påminner inte om något annat jag har upplevt. Det är inte bara en konsert, det är en upplevelse eller ett äventyr där dramatiken och koreografin är minst lika viktigt som musiken. Det är svårt att fånga en kväll med dem i skrift men jag skall göra ett gott försök.
Kvällen inleddes dock av färöiska Eivør som körde ett 45 minuter långt sett där hon valde att bara köra låtar på färöiska. Ett passande språk för kvällen, och när hon tar fram trolltrumman under Salt och Trøllabundin eller sjunger strupsång i Í Tokuni och Upp Úr Øskuni sätts stämningen inför resten av kvällen. En väldigt bra uppvärmning inför huvudakten och publiken var verkligen med på noterna.
Mest som ett forntida skådespel
Efter en halvtimme var det dags för Heilung att inta scenen. Redan här står det klart att det här är något helt annat än en vanlig konsert. En schaman kommer ut på scenen till ljudet av fågelkvitter och välsignar kvällen med hjälp av rökelse och åkallande av högre väsen. Hela bandet ställer sedan upp sig i en ring för att rituellt påminna oss om att vi alla är bröder från samma varelse. Det känns mer som att man bevittnar ett forntida skådespel än inledningen på en konsert och publiken står helt tysta.
Gutturala skriv och mässande i kör
När musiken sedan drar igång med In Maidjan är det som att en urkraft släpps lös inne i Forum. Trumslagarna klädda som forntida krigare bildar en mäktig bakgrund till Faust gutturala skrik medan Franz och de övriga sångarna mässar i kör. Kontrasten mellan Fausts grova strupsång och Franz ljusa, eteriska stämma ger en extra dimension till låtarna genom konserten.
I en forntida skog innan stridande
När sedan en grupp barbröstade krigare tar plats på scenen under Alfadhirhaitioch stämmer in i en hyllning till Oden med spjut och sköldar som tillsammans med stampande fötter ackompanjerar slagverken tappar man helt bort att man står i en större konserthall i centrala Köpenhamn. Istället kan man föreställa sig att vi alla befinner oss i en forntida skog kvällen innan vi skall ut i strid. Detta står i stark kontrast till efterföljande Asja där krigarna dansar en långsam dans i cirkel medan Franz mässar om kärlek och helande med delar av Hávamál från Den poetiska Eddan.
Femton minuter långt epos avslutar
Kvällen fortsätter med ömsom vildsinta krigsdanser och maniskt mässande och ömsom lugnare, ibland nästan psalmliknande inslag där vackra Anoana är en höjdpunkt. Här ses Franz sittande spelandes på ett forntida stränginstrument medan de mässar romerska texter, som vi i dagsläget inte vet vad de betyder. Vackert och mystiskt.
Det hela avslutas sedan med ett det nästan femton minuter långa eposet Hamrer Hippyer, ett stycke där trummor och sång tillsammans sätter publiken och krigarna i extas. Här kändes det som att vi alla är förenade i samma hyllning till de forntida krafter som en gång skapat världen.
