Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Scott Derrickson
Skådespelare: Miles Teller, Anya Taylor-Joy, Sigourney Weaver, Sope Dirisu, William Houston
Land: Storbritannien, USA
År: 2025
Genre: Action, Aventyr, Skräck, Romantik, Science Fiction
Längd: 127 minuter
Visas på Apple TV+
Betyg: 3
Det blir alltmer besvärligt med alla dessa streamingkanaler och premiärfilmer som produceras direkt för dessa streamingkanaler. Kanalerna har blivit för många, det är omöjligt att prenumerera på alla, det blir väldigt dyrt i längden och man hinner omöjligt titta på allt.
Apple må vara ett stort företag, men deras streamingtjänst Apple TV+ är en av de mindre kanalerna. Jag vet inte hur många abonnenter de har, men de torde befinna sig en bra bit under under Netflix, Max, Prime och Disney+, för att nämna de internationella bolagen. Det känns som om Apple Original-filmerna försvinner i mängden.
Av regissören bakom Dr. Strange
När jag först hörde talas om The Gorge trodde jag att det handlade om en biofilm, men nej, den smögs ut direkt på Apple TV+. Vilket är synd, jag tror inte att den här förhållandevis påkostade filmen hade gjort bort sig på bio. Det här är en film av Scott Derrickson, som gjorde Hellraiser: Inferno, Sinister, Dr. Strange och The Black Phone. Genren är … romantisk monsterslaktaraction.
Den bäste krypskytten
”The Gorge” betyder klyftan – inte i betydelsen apelsinklyfta, utan dalgång. Titelns dalgång ligger i ett okänt land, dit krypskytten Levi (Miles Teller) skickas. Levi är en umbärlig person, om han stryker med kommer ingen att sakna honom. Han är dessutom den bäste krypskytt som går att frambringa.
Hans jobb är att spendera 365 dagar i ett torn med utsikt över dalen. Han vet inte var han befinner sig, han vet inte vilket land han är i, Sigourney Weaver spelar hans onda chef som valde ut honom. Levi vet inte att mannen han efterträder omedelbart avrättades efter de 365 dagarna.
Kärlek uppstårLite tjatigt monsterslaktande
Jag gillade The Gorge. Åtminstone till större delen. Den hade inte behövt vara över två timmar lång. Kärlekshistorien är gullig och mer intressant än monsterslaktandet, och filmen blir lite tjatig under sista akten, med allt fler monsterfajter. Men det kan jag ta.
Och filmen vinner förstås på att ha Anya Taylor-Joy i den kvinnliga huvudrollen. Det är något fascinerande över henne. Något mystiskt. Stor utstrålning har hon också. Miles Teller är betydligt blekare.
Jag skulle inte haft något mot att se den här filmen på bio.
Exteriörscenerna är inspelade i Norge. Känt för sina monsterdalar.
