Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Tage Danielsson
Skådespelare: Gösta Ekman, Hans Alfredson, Margaretha Krook, Lena Olin, Bernard Cribbins
Land: Sverige
År: 1978
Genre: Biografi, Komedi
Längd: 115 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 5
Eftersom jag är född i slutet av 1960-talet är jag tillräckligt gammal för att ha sett en del Svenska Ord-revyer när de sändes på TV första gången – jag minns att familjen satt bänkad framför Svea Hund 1976 och Under Dubbelgörken 1979. Jag var lite för liten för att begripa allt, den politiska satiren gick mig förstås över huvudet, men det var roligt ändå. Långfilmen Picassos äventyr såg jag på bio med mina föräldrar 1978. Även i den filmen fanns det mycket jag inte förstod, men det spelade ingen roll.
Jag blir ofta tillfrågad om vilka mina favoritfilmer är, vilken film som är världens bästa, och så vidare. Jag har aldrig gillat att lista saker, men jag brukar dra till med Alfred Hitchcocks I sista minuten som världens bästa film. Men kanske skulle jag lika gärna kunna säga Amélie från Montmartre, en film jag brukar glömma bort i sådana här sammanhang eftersom den är förhållandevis ny.
Bästa svenska filmen som gjorts
Jag tycker att Picassos äventyr, i regi av Tage Danielsson, är den bästa svenska film som gjorts. Sällskapsresan är den svenska film jag sett flest gånger, Mannekäng i rött är den snyggaste svenska film som gjorts, och Mannen på taket är den bästa polisfilmen – men Picassos äventyr är bäst rent allmänt. Jag har ingen relation till Ingmar Bergman, det han sysslade med har aldrig tilltalat mig, han har aldrig inspirerat mig.
Magisk realism fungerar mer än utmärkt
Picassos äventyr är en vital film. Det finns alltid nya saker att upptäcka i den filmen. Äppelkriget innehöll en del saga och fantasi, magisk realism, som jag inte tyckte fungerade. I Picassos äventyr fungerar den magiska realismen mer än utmärkt, det vilar en drömsk stämning över hela filmen, Per Åhlins animationer, glasmålningar och bilder vävs hela tiden in på ett snillrikt sätt. En sak som slog mig nu när jag såg om filmen på Blu-ray, är att även om filmen är inspelad i Tomelilla med omnejd – och jag vet att att den är inspelad där – har jag alltid uppfattat miljöerna som Spanien, Frankrike och övriga länder där handlingen utspelas.
Paralleller till Amélie från Montmartre
Jag gillar Pablo Picasso som konstnär. Det känns nästan lite banalt att erkänna det. Han var och är fortfarande antagligen världens mest kända konstnär, alla känner till hans namn. Men jo, jag gillar hans bilder – och det är mycket möjligt att detta beror på Svenska Ords film.
Jag har läst böcker om Picasso, men jag uppfattar fortfarande Hasse och Tages tusen kärleksfulla lögner som den sanna historien om Picasso – och jag tycker att Pablo Picasso ska se ut som Gösta Ekman, som spelar honom i filmen.
Det är en surrealistisk historia, det här, och det finns en hel del paralleller till ovan nämnda Amélie från Montmartre. Fantasier är en del av historien. Ibland finns här en estetik och en färgskala som påminner om den i Jean-Pierre Jeunets filmer.
Cirkus, bland det värsta som finns
Jag har sett Picassos äventyr otaliga gånger. Här finns väldigt många roliga scener. Här finns till och med en del avsnitt jag egentligen inte gillar, men … jag gillar dem ändå. Som scenen från cirkusen. Jag tycker verkligen inte om cirkus, cirkus är bland det värsta som finns, i synnerhet nu, när man inte får ha vilda djur som kan bita huvudet av lejontämjaren, och de har skyddsnät, så att trapetsartisterna inte trillar ner och slår ihjäl sig. Sorgsna clowner är ett jävla otyg, för att inte tala om cirkusmusik. Det är visst många som inte gillar en något malplacerad sketch mot slutet av filmen, med Sven Lindberg som dr Albert Schweizer, jag brukade ha lite svårt för denna, men numera tycker jag att den är kul.
Konstig, men jätterolig
Jag minns att jag, när filmen var ny, läste någonstans att en amerikansk tidning skrivit om filmen och hävdat att svenskar inte har humor. Jag tyckte att det var en konstig åsikt, jag tycker fortfarande att det är en konstig åsikt. Picassos äventyr är en märklig film, kanske till och med konstig, men den är ju jätterolig. Men det finns ett vemod och en poesi i berättandet, det är kanske detta som gör att en del inte uppfattar filmen som speciellt rolig. Kanske hyser många aversioner mot konst i allmänhet.
Jag citerar ofta Picassos äventyr. Jag tycker att ”Sacré-Cœur” är en utmärkt hälsnings- och avskedsfras. När Hasse Alfredson i rollen som Pablos far under andra världskriget blir nazist, utbrister han ”Halv liter!” istället för ”Heil Hitler!”. Roligast i filmen är kanske Bernard Cribbins och Wilfrid Brambell som Gertrude Stein och Alice B. Toklas. Bernard Cribbins, som vi även minns från Pang i bygget och mycket annat, var även berättarrösten i Christopher’s Christmas Mission, det vill säga den engelska versionen av Karl-Bertil Jonssons julafton.
Äntligen ett tåg som går på tvären
En sak jag funderade på nu, är om det är scenerna från den dekadenta klubb i Paris under mellankrigstiden där Picasso träffar en finsk sångerska, spelad av Lena Nyman, som inspirerade mig till att häromåret skriva ett FantomenTäventyr som utspelar sig i Weimarrepubliken och som innehåller dekadenta nattklubbar. Kanske har de scenerna legat och puttrat i min hjärna sedan 1978.
I Picassos äventyr får vi äntligen se ett tåg som går på tvären, och till och med ett fartyg som går på tvären, något Hasse pratat om att ha med i en film sedan Svenska bilder 1964, Svenska Ords första film.
Jag har inte ens nämnt Birgitta Andersson som Ingrid Svensson-Guggenheim, Rolv Wesenlund som elekrikern Grieg, Margaretha Krook som Picassos mor, Per Oscarsson som Apollinaire, och Lena Olin i en tidig roll, men jag känner att jag måste sätta punkt här, jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om den här filmen. Jag hade till exempel kunnat ta upp pruttbaletten.
Tage Danielsson utklädd till kvinna
Bland extramaterialet på denna Blu-ray-utgåva hittar vi bland annat ett kommentarspår med Gösta Ekman, ett inslag ur Sydnytt, samt en bortklippt scen, vilken presenteras av Tage Danielsson (utklädd till kvinna) och Sven Melander i ett avsnitt av Nöjesmaskinen.
